Text från Moderna Museet i samband med "Modernautställningen" 2010.

"I centrum för Astrid Svangrens konstnärskap finns färgen. Som språk, metafor och materia. Som en bild för tal, tankar och förnimmelser. Hur färgen appliceras och torkas bort, hur dess flytande lätthet tas upp av underlagets hårdhet, hur den breder ut sig som ett blåmärke på målningens hud – allt detta är av betydelse.
Målningarna fungerar som figuranter i ett skådespel regisserat av konstnären. De befäster en erövrad position i en pågående process. Hennes bildspråk har under de senaste åren allt mer fått en rumslig prägel och verken består ofta av ett måleri som utvidgats genom tillägg av olika material. Målningarna kläs in med utsökt skira tyger eller tunna papper som kontrasterar mot plexiskivornas stumma exklusivitet. Som referenspunkt placeras ett föremål ute i rummet vilket skapar en dialog både med målningarna och med betraktaren – i det här fallet ett träbadkar inspirerat av den asketiska shakerkulturen. Samtidigt är alla objekt delar av ett enda verk.

Astrid Svangrens platsspecifika installation berör rening och upphöjelse. Även frånvaron av färg är därför viktig, med blottade speglingar och ristade spår i plexiglaset som minnen av en bortfrätt aktivitet. Hennes metod är både kontrollerad och sökande med en estetisk förfining i uttrycket som vägs upp av den våldsamma kraften i färgpåläggningen."