”Efter andra världskriget skedde en omsvängning i stilen. Hans (Richard Mortensens reds anm) måleri utmönstrade de föreställande elementen. Han målade inte längre med en uttrycksfull penselskrift. Målningarna rensade ut detaljer, och kompositionerna hade isolerade linjer och stora färgade bildplan. Ändå finns i all denna geometri och i det böljande linjespelet en kraftfull expressivitet. I det avseendet skapade han sig raskt i det internationella konstruktivistiska och konkreta måleriet en egen plats, som han kom att hålla genom åren. Ett verk av Mortensen från 1947 eller från något av de följande åren fram till hans död 1993, han var då åttiotvå år gammal, är lätt att attribuera. Trots de slätt utmålade bildplanen i kompositionen med mättad kolorism finns det i linjer, konturer och linjespel ett tycke av lätt dans över bildytan. Efter andra världskriget blev Auguste Herbin en ledande gestalt i det franska måleriet. Konstnärer från många länder och världsdelar såg i hans verk utgångspunkter för många riktningar i det nya måleri som hade karaktären av forskning, recherche. De geometriska formerna blev en generalbas för denna konströrelse, men snart nog förenades på olika sätt organiska och kristalliska former. Herbin hade en nyckelposition med Salon des Réalités Nouvelles från 1946.Vid den tiden blev Denise Renés galleri platsen för denna nya konst. Där samlades med Richard Mortensen konstnärer som Vasarely, Baertling, Gorin, Dewasne, Gilioli, Magnelli, Poliakoff, Jacobsen och många andra. I denna krets framstår Mortensen som den ledande skandinaven och som en av de ledande konstnärerna över huvud taget.”

Uppsala i oktober 2004 Teddy Brunius Fil.dr. professor emeritus, Köpenhamns universitet, ur katalogen till utställningen ”Richard Mortensen – målningar 1948-78 på Galerie Bel’ Art, 2004, sid 2.