Hösten 1883 besökte August Strindberg Grez-sur-Loing för första gången. Senare beskrev han Grez omgivningar och klimat i "Bland franska bönder":

"Inga starka skuggor, inga hårda linjer; luften är nästan alltid disig, föremålen smälta samman, om också ej som i Corots dimmiga landskap. Regnen äro icke långvariga, men det vackra vädret icke heller pålitligt. Frankrike saknar nästan sjöar, men är i dess ställe ett flodlandskap. I flodkanten samlas alar, pilar och popplar, vilkas lövverk dölja strandbädden i en lummig grönska".

Det var dessa franska flodlandskap som Julia Beck skulle komma att göra till en av sina viktigaste motivkretsar. Beck fann tidigt formeln för sitt sätt att skildra de fuktigt disiga samt dimbeslöjade flodbankarna där förgrundens växtlighet ofta avbildas djärvt beskuren. I samband med utställningen "De drogo till Paris –Nordiska konstnärinnor på 1880-talet" på Liljevalchs konsthall i Stockholm hösten 1988 skrev Inga Zachau följande i utställningskatalogen:

"Hon hade levt så länge i Frankrike att hennes konst var fransk in i minsta detalj. Över dem vilar det franska diset som gör färgerna behagligt milda. Julia Beck målade gärna flodlandskap som är inbäddade i dis vilket ger målningarna en vemodsfylld stämning. Här kan möjligen spåras ett nordiskt drag, nämligen dragningen till det vemodsfyllda. Julia Becks målningar är dock inte svårmodigt vemodiga som de nordiska utan rymmer mera en mild, allvarlig stämning av eftertanke. […] Hon gav också gärna sina målningar en långsmal form som ger tydliga associationer till den japanska konsten. Japonismen var högsta mode vid sekelskiftet och många konstnärer har påverkats av det japanska sättet att se naturen. Det gäller även Julia Beck som gärna lade horisontlinjen högt och lät olika vassväxter skugga förgrunden på sina flodlandskap".

Beck begränsade dock inte sina landskapsmotiv till de årstider Strindberg beskriver ovan, med "lummig grönska". Tvärtemot så tvekade hon sällan för att ge sig ut i terrängen även under kalenderårets mindre inbjudande månader. Becks förkärlek för "vemodsfyllda flodlandskap inbäddade i dis" förtydligas också av en ögonvittnesskildring av, ingen mindre än, August Strindberg vilken skriver följande i "Bland franska bönder": "Julia Beck satt i flera veckor i regn och tjocka samt till och med gav sig med häst o kärra ut i träsket eller klev omkring i stora träskor för att få sin gråvädersstämning fullt riktig".

Då föreliggande målning är otydligt daterad får man utgå från Becks angivande av "Decembre", intill signaturen, för att försöka precisera åtal. Mycket talar, därigenom, för att målningen utfördes antingen 1883 eller 1884, detta då man vet att Beck befann sig i Grez i december månad just dessa två år.