Prinsessan som blev mor till tre kungar
Prinsessan Maria Josefa (1731-1767) var dotter till Fredrik August II, kurfurste av Sachsen och kung av Polen, och drottning Maria Josefa av Österrike. 1747 gifte hon sig med kronprins Ludvig av Frankrike och blev således kronprinsessa, svärdotter till kung Ludvig XV.
Äktenskapet hade arrangerats av Ludvig XV, hans mätress Madame de Pompadour samt Maria Josefas farbror greve Moritz av Sachen, som ett sätt att sluta en allians mellan de två länderna efter att de hade varit på olika sidor under österrikiska tronföljdskriget. Men äktenskapet började dessvärre dåligt då Ludvig ännu sörjde sin första fru, men med tiden blev de lyckliga och Maria Josefa vann respekt vid hovet för sitt tålmodiga sätt att vinna över makens känslor. De fick 11 barn tillsammans varav många dog redan vid födseln men deras femte son skulle växa upp och sedermera bli Ludvig XVI av Frankrike. Ytterligare två av hennes söner skulle senare komma att bli kungar av Frankrike långt efter den franska revolutionen, Ludvig XVIII och Karl X.
Både Maria Josefa och maken var djupt religiösa och tillhörde gruppen kring drottningen, Maria Leszczyńska. Men hon stod även svärfadern nära och kunde då hjälpa till att bättra på relationen mellan far och son som tidigare varit kylig. Paret höll sig mycket för sig själva i sin våning på Versaille och ogillade hovets nöjesliv. 1765 avled hennes man och hon flyttades då av kungen till den då avlidna Madame de Pompadours våning. Kungen kom gärna på besök och diskuterade då ofta hennes sons framtida äktenskap med Marie Antoinette. Maria Josefa avled i lungtuberkulos två är efter sin man, 1767.

I början av 1750-talet anlände den svenske konstnären Alexander Roslin äntligen till Paris. Han hade då tagit sig från sin födelsestad, Malmö, via långa konststudier i Stockholm och Italien och som hovmålare vid Brandenburg - Culmbachs lilla hov, men hans mål hade hela tiden varit Paris. Här fick han nu, bland annat, bistå den franske hovmålaren Boucher då denne avbildade kungens älskarinna madame de Pompadour.
Redan år 1753 invaldes Roslin i den franska konstakademien och representerades på Parissalongen samma år med fem porträtt. Därmed inleddes en lysande karriär i den stad Roslin alltid drömt om, och sällan har en utländsk konstnär där så snabbt slagit igenom. Som en av sin tids mest framstående stoffmålare fick Roslin mängder av uppdrag och tilldelades en statlig pension samt konstnärsbostad i Louvren. De goda svensk-franska förbindelserna vid denna tid och fina rekommendationsbrev från bland annat hovet i Parma öppnade dörrar till den franske societeten.
Bland Roslins modeller fanns ämbetsmän, konstnärsvänner och kungligheter. Hans framgång låg i hans förmåga att fånga de flärdfulla dräkterna med den fulländade återgivningen av plymer, spetsar och sidentygernas fall. Hans pensel fångade ljusreflexerna inte bara i tidens påkostade och skimrande tyger utan även i hud, glittrande ögon och rosiga kinder. Han var en skicklig karaktärsskildrare och med skärpa och utsökt finess avbildade han tidens inflytelserika personer.
Efter återbesök i Sverige där han bland annat målade av medlemmar av den svenska kungliga familjen var han i Sankt Petersburg, Warszawa och Wien för att sedan återvända till Frankrike. Alexander Roslin avled i sitt hem på Louvren sommaren 1793.