År 1877 företog Victor Forssell, på egen bekostnad, en resa utomlands, över Düsseldorf, till Paris. Tillsammans med Oscar Törnå, som då befann sig i Frankrike, målade han i Paris lantliga omgivningar.

"Risplockerska", målad plein air, är det enda kända arbetet från Forssells vistelse i Paris som finns bevarat. Viggo Loos skriver om målningen:

"Motivet är enkelt, ett speglande vatten, en skogsstig, en trädgrupp och några staffagefigurer. Himlens silverljus skimrar genom lövverket. Till det grå i trädstammarna har fogats det blå, röda och gula hos förgrundsfiguren, kvinnan som bär en risknippa. Den rika, beslöjade färgen och valörstudiet röja inflytandet från Corot och Fontainebleauskolan på liknande sätt som hos Wahlberg och hans svenska efterföljare. Det är en vacker och harmonisk friluftsstudie, som ger intryck av att ha utförts på platsen. Den äger sitt främsta intresse som en illustration till vad Forssell tillägnat sig av den franska landskapsskolan. [...] 'Risplockerska' är helt förfranskad och visar upphovsmannens lätthet att assimilera den franska landskapsskildringens element".

Till Loos beskrivning kan tilläggas att Forssell i avsikt att skapa djup och spänning i ett förhållandevis mondänt motiv på ett mycket avancerat vis använt sig av diagonaler i uppbyggnaden av kompositionen. Användandet av diagonaler kom att bli något av ett signum för Forssells landskapsmåleri. I detta avseende är "Risplockerska" banbrytande, då den utgör Forssells första kända exempel på denna kompositionsmetod.

Risplockerskor var en vanlig syn på den franska landsbygden före elektricitetens genombrott. Vanligtvis utfördes arbetet av äldre personer, då det var dåligt betalt. I socialrealismens tecken kom motivet att bli vanligt förekommande bland franska landskapsmålare under 1800-talet.