Sandhini Poddar skriver följande rader om Krisárs serie "Janus":

Krisárs praktik kan kanske sammanfattas som en livslång utforskning av meningen med döden, men inte utan dess följdsats – livet. Hans kromogeniska fotografier från 2006, Janus liksom det ikoniska porträttet Mist Mother (2006), inbegriper bilder av kroppen i olika stadier av tillblivelse: osynlighet och synlighet; dimma och kropp. Utsuddandet av kroppen genom lång exponeringstid fungerar symboliskt, tillsammans med motsvarande utradering av kultur, historia och minne, så som det exemplifieras i den övergivna hemmiljön i dessa bilder. Krisár fotograferade Janus-serien i en våning som tillhörde en läkare i Stockholm, komplett med flagnande färg och spår efter tidigare tavlor, ett vittnesbörd om de sextio år sedan födseln som läkaren tillbringat där. ”Man känner att hans liv sitter i väggarna”, säger Krisár, ”precis som man känner det i Sonjas kläder.”[1] Janus, den romerske guden över det förflutna och framtiden, och således tidens gud, står på tröskeln mellan två rum och överlåter åt oss att avgöra åt vilket håll han ska gå.