Nathalie Djurberg bjuder in oss att ta del av små korta glimtar av en helt annan värld på gränsen till vår egen föreställningsförmåga, är det en dröm, en saga eller en maskeradföreställning? Nathalie Djurberg och Hans Bergs förunderliga värld av humor och svärta uppmanar oss att våga utforska oss själva och den mänskliga naturen!
Nathalie Djurberg och Hans Berg räknas bland Europas främsta och mest egensinniga konstnärer. Djurberg skapar stop motion-animationer och Hans Berg, musiker och kompositör, tonsätter dem i ett nära samarbete som pågått i ungefär 15 års tid. Videos, rumsliga installationer och skulpturer utgör grunden i konstnärskapet. Relationer mellan människor, djur och naturkrafter är det ständigt pulserande temat i deras värld.
Duons verk innehåller ett stort mått av svart humor och referenser till populärkultur och konsthistoria. Hans Bergs hypnotiska musik förstärker på ett suggestivt vis känslolägen och driver berättelsen framåt. Figurernas utanförskap är tydligt - de utstrålar ofta en ensamhet, har dåligt självförtroende eller en förvrängd självbild, med utseenden eller beteenden som vanligtvis inte är socialt accepterade.
Lidandet, lättjan, ilskan och sorgen – allt är en spegling av konstnären även om händelserna och figurerna inte är självbiografiska. Eftersom berättelserna i stort sett aldrig har någon tydlig början eller något tydligt slut så lämnas historien öppen för tolkning, kanske händer det något i en parallell värld som ändrar videons slut eller tar vid där den förra slutade? Filmerna handlar ofta om att våga möta sina mardrömmar eller rädslor och våga se vad som föds ur detta möte.
Världen är i ständig förvandling i Djurbergs videos, kroppar förlorar sin form och blir till nya i invecklade och groteska förvandlingar. Gränsen mellan djur och människa är flytande – de rör sig i samma världar. Berättartekniken återfinns i de klassiska barnsagorna. Vid första anblicken tycks filmen följa det traditionella narrativet för att sedan överraska och övergå till något helt oväntat. Figurer som i instinktiva handlingar bejakar och utforskar sin sexualitet och bestialitet.
Vissa figurer och platser är återkommande, så som den mänskliga figuren med röd mask som interagerar med tre flodhästar och tre krokodiler i videoverket "I am a Wild Animal" från 2011. Skulpturgruppen "Hippos and Crocodiles" utgör ett slags stillbild ur just denna video där man på nära håll får följa hur djur och människor samtidigt lämnar havet och tar det evolutionära steget upp på land. Berättelsen skildrar ett uppvaknande hos mannen när han får höra djurens åsikter om att människan anser sig vara en högre stående varelse. Att det är människans förutfattade meningar om djuren som hindrar oss från att leva i symbios. Precis när samförstånd mellan arterna verkar ha uppnåtts så tar ändå krokodilen det medvetna (eller tvångsmässiga) beslutet att äta upp mannen.
Massimiliano Gioni skriver i Moderna Museets utställningskatalog följande rader:
”Man skulle kunna säga att alla figurerna i Djurbergs och Bergs digitala sagor längtar efter att bli vilda djur. Detta är nästan en omkastning av den logik man ser i Disneys tecknade filmer, modellen för nästan alla samtida sagoberättelser. I Disneys filmer är djuren metaforer för mänskligt beteende och är tämjda; de är menlösa, sockersöta, standardiserade versioner av oss själva. I Djurberg och Bergs verk är det däremot människorna som avslöjar sina likheter med djurrikets varelser, och de förkroppsligar brutalt enkla lustar och begär. Jämförelsen med djurriket belyser sättet på vilket djuriskheten är en integrerande del av mänskligheten, kanske till och med dess grundläggande egenskap. ”