Gerhard Nordström är främst känd för sina målningar i sviten "Sommaren 1970 - utflykt i det gröna" och för sitt eftertraktade landskapsmåleri, inspirerat av Claude Monets trädgårdar i franska byn Giverny dit han gjorde studieresor både 1990 och 1991.

Auktionens målning skildrar en vacker sommardag fångad i all sin härlighet, med den livliga vallmo-ängen mot en ljusblå himmel. Två separata färgzoner etableras i målningen, den ena domineras av rött och grönt, den andra av himmelsblå toner.
Allt leder fram till en uppvisning i abstrakt expressionism. Gerhard Nordström suddar ut konturerna av vallmons blommor. Han skapar istället en färgglad rytm av kraftiga penseldrag i rött och grönt, som i samspel ger betraktaren intrycket av ett böjande vallmo-hav.
Den kraftiga penselföringen, med synliga penseldrag och färgklickar, indikerar den abstrakta impressionism som Gerhard Nordström tagit intryck av. Resorna till Giverny 1990-1991 blev betydelsefulla för honom. Han utför vid denna tid även Giverny-inspirerat måleri på uppdrag av Lunds Universitetssjukhus 1991.

”Förföriskt måleri del av sin samtid. Målningarna växte fram under tre månader i Maglehem i östra Skåne där konstnären tillbringade sommaren med sin familj. Det lustfyllda arbetet med att fånga grönskan i alla dess färger och former kunde inte radera ut bilderna från kriget och dess offer som fyllde tidningarna. Det trängde sig på och tog till slut fysisk gestalt i det höga gräset och i skuggorna under träden.”
Ur recension i Svenska Dagbladet, SvD Kultur 2012

”Få kan likt Gerhard Nordström fånga den ständigt skiftande naturen.
Tonerna stäms efter årstider, väder och dygnets rytm.
Fast han nyss fyllt nittio år målar han fortfarande som om det vore första gången han verkligen såg. Erfarenheten finns där förstås, men uppmärksamheten är oförminskad. Det spelar ingen roll att många av motiven är välbekanta. Blicken har samma skärpa, penseln samma vilja att återge barkens skrovlighet, eller lövverkets högsommargrönska.
Lika fullt är det den närmast uppspelta målarglädjen som avgör. Trots att han är en mästare på att mana fram närvaron av en plats, genomför han aldrig illusionen fullt ut. På nära håll tar oljefärgen överhanden, krämigt fet eller knaggligt sträv. Alltid mättad med pigment och lyster.
Något påminner känslan om att stå inför en konstnär som Claude Monet, och på plats se vad han åstadkom bortom vykortens pittoreska reproduktioner. Tätt inpå duken - vare sig den visar näckrosorna i franska Giverny eller skånska Häckebergasjön - upplöses formerna i ett kontrastrikt spel av penseldrag och nyanser.”
Ur recension, Ystads Allehanda 2015