Ingen konstnär inom hela modernismen har som GAN målat sjömän, bergtagen som han var av dem, både som erotiska objekt och på grund av deras geometriskt skurna blå och vita uniformer. I januari 1918 ställde han ut 33 verk i Gummesons konstgalleri vid Strandvägen 17, varav 17 oljemålningar. Utställningen med den passande titeln ”Sjömanskompositioner” blev GANs mest homogena separatutställning någonsin. I det principiellt viktiga katalogförordet skrev GAN bland annat: ”Jag har sökt realisera sjömannens väsen: de brokigt böljande äventyren, den raka grå disciplinen, den mörka blå viljan och den eldfärgade passionen… Den pansarbåt jag målar, de matroser jag väljer till besättning, äro blott symboler för alla pansarbåtars byggnad, alla matrosers liv. Det ligger ej i mitt intresse att avporträttera en viss båt, en viss sjöman. Genom att fatta min uppgift symbolisk, och endast därigenom, kan jag ha utsikt att lyckas ge den inre meningen av pansarets gråa tyngd, vattnets gröna lätthet, matroskroppens blåa kraft.” Han tar också ställning till stilfrågan: ”Varken kubismen eller futurismen, lika litet som expressionismen kan sägas ha löst form och färg-problemen på ett så fullkomligt sätt, att de var för sig kunna göra anspråk på att vara en slutgiltig stil. Kubismens volymfilosofi, futurismens rörelseillusion, expressionismens färgpsykologi, är blott antydningar mot ett resultat, som kommer att syntetiskt absorbera dem alla. I mina målningar är den geometriska konstruktionen påtaglig. Den har emellertid icke uppstått genom studier av Euclides problemsamling, den har uppstått ur sig själv, under utvecklingsprocessen av formernas förenkling och korrespondens” Jan Torsten Ahlstrand, konsthistoriker och GAN-expert.

Ahlstrand skriver vidare om GAN:s tid i Stockholm under åren 1916–19:

”Men det fanns en annan värld än konstnärskollegornas som GAN drogs till som av magnetiska krafter. Varje lördagskväll som han var vid stadd kassa infann han sig på Berns salonger, uppsträckt i snygg habit. Antingen på den stora restaurangen eller i dess omgivningar knöt han sina erotiska kontakter med ”de blå”. Det fanns gott om fattiga flottister med behov av pengar i den tidens Stockholm. Den homosexuella prostitutionen frodades i Berns omedelbara närhet, i Berzelii park eller kring Norrmalmstorg. Det är märkligt att den tycks ha florerat så öppet som den gjorde, eftersom homosexuellt umgänge var förbjudet i lag. (…) Intresset för sjömännen hade fått många nedslag tidigare i GAN:s konst. Efter flyttningen till Stockholm blev han närmast fixerad vid dem.”

I auktionens verk ”Sjömän” från 1918 är perspektivet kubistiskt fragmenterat i ytplaner, där GAN har målat tre sjömän med änglar i bakgrunden som spelar på blåsinstrument. Matrosernas S-formade kroppar korsas dramatiskt av branta diagonaler som genomkorsar bilden och ger målningen ett kalejdoskopiskt perspektiv. Färgskalan är högt uppdriven där primärfärgerna rött, blått och gult ställs mot varandra i oblandade fält som vibrerar mot varandra.

Under sommaren/hösten 2019 arrangerade Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm utställningen ”Gösta Adrian-Nilsson – Sjömanskompositioner – färgens dramatik och stadens dynamik” där man tematiskt utgick från den skandalomsusade utställningen på Gummesons konsthall 1918. Curatorn Pedro Westerdahl skriver i förordet till utställningskatalogen: ”Under sin vistelse i Stockholm under åren 1916-1919 skapade Gösta Adrian-Nilsson (GAN) ett betydande antal av sina absolut mest häpnadsväckande målningar.