SULLASTOLEN - EN MÅNGTUSENÅRIG DESIGNHISTORIA
Redan på svartfiguriga grekiska vaser från 500 talet f.Kr. avbildades en stolsmodell som har kommit att inspirera möbelformgivare fram till idag. Under slutet av 1700-talet introducerades modellen i Sverige genom Louis Masreliez formgav den så kallade sullastolen för Gustav III:s paviljong på Haga omkring år 1790. Den gustavianska inrednings- och möbelstilen hade då sedan slutet på 1780-talet övergått till ett strängare antikt formspråk med ambitionen att mer stilrent efterlikna antika möbler. Urmodellen var den grekiska antika stolen, den s.k. klismosstolen, med kraftigt böjd rygg och utsvängda ben, som fanns avbildade på grekiska vaser och skulpturreliefer. Romarna fortsatte att tillverka stolen och Louis Masreliez kunde under sina år i Rom studera skulpturer och reliefer med statsmän som satt i klismosstolar. En av dessa skulpturer föreställde fältherren Sulla (138 f.Kr.-78 f.Kr.), vars namn Louis Masreliez hänvisade till under sina teckningar till dylika stolar för Haga. På så sätt kom klismosstolen att kallas sullastol i Sverige. Modellen hade redan på 1780-talet tagits upp av fransmännen och det är troligt att Gustav III och Masreliez hade låtit sig inspireras av den franska stolmakaren Georges Jacobs klismosstolar. Sullastolarna till Gustav III:s Haga tillverkades av Erik Öhrmark, som i sin räkning 1791 skriver ”Förfärdigat och lefvererat 16 stn i nymodigaste facon arbetade Fauteullier med dubbla kielningar för bildhuggerie och ornamenter”. I en annan räkning hänvisar han till stolarna med orden i ”Romesk facon”.
Sullastolens kraftfulla och stilrena formspråk blev åter populärt på 1920-talet och inspirerade bland andra Josef Frank till sin stolsmodell ”300” från 1925 och Axel Einar Hjorths stol ”Caesar” från 1928. Sidney Gibson formgav även sullastolar till Prinsens galleri i Stockholms stadshus.