Få svenska konstnärer är så mytomspunna som Otto G. Carlsund. På 1920-talet var han en av de främsta inom det internationella avantgardet i Paris. Han var mycket respekterad och hyllad av sina internationella konstnärskollegor såsom Ozenfant, Mondrian och sin läromästare Legér. Han talade både ryska och franska och kunde agera språkrör mellan eleverna och Legér. Som ende svensk tilläts han delta aktivt i de intensiva konstteoretiska diskussionerna som fördes i ateljéer och barer runtom i Paris. 1920-talet var en viktig brytpunkt inom modernismen då världskriget var över och man sökte nya riktningar inom konsten. Man ville skapa en ny konst för en ny värld. I kretsen kring Legérs ateljé talade man om att skapa konst som kunde agera i samklang med den moderna arkitekturen. Offentliga och privata miljöer kunde bli nya rum för den moderna konsten. Carlsund fick snabbt en favoriserad ställning då han var talangfull och inspirerande både som målare och teoretiker. Han blev en av grundarna tillsammans med Ozenfant till den nya rörelsen "Art Concret" och på det svenskägda galleriet "Mots et Images" i Paris hade Carlsund några kritikerrosade utställningar.

Tyvärr avslutades Carlsunds konstnärsbana abrupt efter det famösa fiaskot på Stockholmsutställningen 1930 när Carlsund kom på idén att fylla café Puck med Art Concret-gruppens måleri och samlade ihop 1920-talets främsta avantgarde-konstnärer för en utställning. Utställningen blev ett fiasko under sin samtid men anses idag vara en av de mest betydande utställningarna för vårt lands konsthistoria. Därefter drog han sig tillbaka och försörjde sig som konstkritiker under många år. Först idag har hans betydelse som konstnär och banbrytare i den moderna konsten uppmärksammats.

Auktionens kubistiska kvinnostudie är tidigt utförd i den minutiöst detaljerade teckningsstil som återkommer i de närmast påföljande årens fullbordade så kallade tusenteckningar.