Matilda Lovisa Esberg var dotter till Jonas Esberg (1775-1847 och Ulrika Lovisa Åström (f. 1795). Hon gifte sig 1850 med Gabriel Hallström (1822-1889), auditör i Stockholm.

Utförd under konstnärens studietid vid Konstakademien 1837-1847. Blommér utförde samma år en variant av målningen i något större format vilken 1922 fanns i Fru A. Blumers ägo i Turin, Italien (G. Thomæus, Nils Jakob Blommér, akademisk avhandling, i Tidskrift för konstvetenskap, 1922, s. 78, nr. 59 under Förteckning, ”Mathilda Hallström, f. Esberg (1827-1901) / Sign. n. h. Blommér pinx 1846. B. 35 H. 47”). Thomæus beskrivning av målningen överensstämmer väl med det aktuella porträttet: ”Ung dam, knäbild, halv profil, åt h. Hon sitter å en stol med rikt skulpterat ryggstöd. Blont hår, benat mitt i pannan, blå ögon, djupt urringad svart klänning, med vit brodyr upptill, grå sidenschal med grönt och ljusröda blommor hänger över h. armen, går bakom livet och ligger i knät på v. sida. Båda händerna i knät på schalen." En samtida kopia efter den aktuella målningen (auktion, Bukowskis. 20 december 2018, nr. 1124402), vittnar om att de bägge målningarna redan under sin samtid väckte uppmärksamhet (se fig.).

Under sin studietid erhöll Blommér en rad utmärkelser, det sista året Kungliga medaljen. Parallellt med sina studier deltog Blommér även flitigt i Konstnärsgillet, en sammanslutning av konstnärer, forskare och författare som verkade för en konst som byggde på den inhemska kulturen vilken instiftades i januari 1846 av folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgren vars 1:a ordförande var G. O. Hyltén-Cavallius. Götiska förbundet hade tidigare varit inne på ett liknande spår, men Konstnärsgillet ville gå längre än att ägna sig åt det gamla Nordens asar med tydliga spår av klassiska förebilder. Man ville skapa något nytt, såväl motivmässigt som stilistiskt. Detta spårades i allmogens föreställningsvärld och berättelser, i motsats till den akademiska klassicerande konsten. Samma år som det aktuella porträttet målades, utförde Blommér en av sina första målningar inom denna motivkrets, "Brage och Idun”, vilken han samma år sålde till Konstföreningen i Stockholm (G. Nordensvan, Sveriges allmänna Konstförening 1832-1932, 1932, s. 58). Blommér skrevs in som medlem i Konstnärsgillet den 27 januari. Vid sidan av Hyltén-Cavallius, var han under de knappt två år han kom att bli verksam inom sammanslutningen, utan tvivel dess mest betydande kraft. Ett stort antal av gillets tavelutställningar anordnades av honom.

1847 erhöll Blommér Konstakademiens resestipendium och begav sig ner på kontinenten. Först Tyskland, därefter Paris för att sedan fortsätta till Italien där han avled i Rom. Det var under sin vistelse utomlands han kom att utföra sina mest kända målningar med motiv ur den nordiska mytologin och folksagor, såsom”Älvdrömmen” (Stockholm högskolas samling), ”Näcken och Ägirs döttrar” (Nationalmuseum), ”Älvdansen” (Nationalmuseum) och ”Asgårdsreia” (Ateneum, Helsingfors).