Lena Cronqvist
Omfattas av följerätt
Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:
I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto
Bildrättigheter
Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.
För konditionsrapport kontakta specialist
"Flicka med katt i balja"
Signerad LC och numrerad 3/6. Gjutarstämpel H. Bergman. Utförd 1993-94. Brons. Höjd 26, bredd 40, djup 27 cm.
Proveniens
Galleri Lars Bohman, Stockholm.
Lars Wetterling Collection.
Litteratur
Galleri Lars Bohman (red.), "Lena Cronqvist - Skulpturer", 1995, avbildad på omslag samt helsida sid 69.
Mårten Castenfors mfl. "Lena Cronqvist", Sveriges Allmänna Konstförenings årsbok, 2003, avbildad helsida s.102.
Övrig information
Lena Cronqvist är alltsedan 1970-talet en av vår tids mest uppmärksammade konstnärer. Med en egenartad konstnärlig säkerhet, stor närhet och sinnlig påtaglighet har hon skildrat sina upplevelser av sin egen barndom, moderskapet och familjen. Barndomen har särskilt varit ett starkt tema som Lena Cronqvist har vridit och vänt på i sina arbeten inom både måleri och skulptur.
På 1990-talet började Lena Cronqvist att på allvar utforska skulpturen som uttrycksform och under det senaste decenniet har hon alltmer framstått som en av samtidens mest intressanta skulptörer. De tidiga skulpturerna, skapade bland annat under vistelser i New York med maken och författaren Göran Tunström, var små till formatet. I inledningsordet till Lena Cronqvists utställningskatalog i Lokstallet i Strömstad år 2000 beskrev Göran Tunström de första ”Flickorna” så här;
”Jag minns dem i motljus, i vår första trånga bostad i New York, de små vaxklumparna. Hur de – som om hon såg med fingrarna – förvandlades till varelser med utseende, karaktär, små fulvackra figurer i begynnelsen av livet, med hela registret av möjliga handlingar i sina gener. Och de log. De ler, de räcker ut tungan, de sätter lillgammalt händerna i höfterna och beter sig överhuvudtaget inte salongsfähigt. De fnissar åt sig själva och oss. Och säkert äger de Namn, fast de för tillfället gömt undan dem, eftersom Namn skulle låsa dem ute från det utopiska land där varje handling – också de grymmaste – är tillåtna, varje grimas en utmaning, både mot världen och det JAG som de (vi) skall dresseras att bära, alldeles snart, när den abrupt tagit slut, Flickans tid. Barnets”.
Under de senaste åren har utvecklingen gått vidare mot allt större bronsskulpturer, fortfarande med samma motivkrets, unga flickor. Men flickorna är annorlunda. De första flickorna var verkligen små, gåtfulla och utstrålade starka uttryck. De tunna flickorna som befolkar Cronqvists universum från1993-94 är trotsiga och självständiga, vanartiga och ibland elaka.
Lena Cronqvist skulpturer återfinns i många offentliga samlingar; ”Hand i hand” är placerad i Rackstadmuseets park i Arvika, ”Flicka i balja” i Trefaldighetsallén i Norre Katts park i Halmstad och ”Flicka som räcker ut tungan utanför Stockholms stads konstkansli. I Karlstad, Lena Cronqvist födelsestad, står ”Två flickor” placerade framför Värmlands museum. ”Flicka i balja” köptes in 2010 av Sven-Harry Karlssons konstmuseum och finns nu till beskådan vid Vasaparken i Stockholm. En sammanhållen grupp om sex skulpturer av Lena Cronqvist, utförda 1998 har tillfälligt fått sin hemvist vid Slussen. Fem av dem står tillsammans på en mobil plattform på Ryssgården vid Stadsmuseet ”Flicka med hopprep” fått en egen placering i informations-lokalen på Stadsgården 8.
Konstnär
Lena Cronqvist var en av de största svenska konstnärerna i sin generation. Hennes konstnärliga gärning omfattade måleri, skulptur, grafik och illustration. Intresset för bildkonst visade sig tidigt och ledde henne först till studier vid konstskolan i Bristol, England, och därefter till Konstakademien i Stockholm, där hon vidareutvecklade sitt måleri. Under studietiden hämtade hon inspiration från konstnärer som Francis Bacon och Edvard Munch.
Redan under 1960-talet började Cronqvist utforska teman som moderskap, kvinnors frihet och jämställdhet mellan könen. Hon tog även upp frågor om psykisk ohälsa, något som präglade delar av hennes konstnärskap. År 1965 debuterade hon med en separatutställning på Galerie Pierre i Stockholm. Genombrottet kom på 1970-talet med målningar av feministiska förortsmadonnor, där hon bröt upp och omtolkade den klassiska bilden av moderskapet. Ett av hennes mest kända verk från denna period är Trolovningen (1974), en målning föreställande Cronqvist själv tillsammans med maken, författaren Göran Tunström. Verket är en parafras på Jan van Eycks berömda 1400-talsmålning med samma titel och såldes 2016 på Bukowskis för rekordpriset 9,2 miljoner kronor.
Mellan 1990 och 1994 återkom Cronqvist ofta till motivet unga flickor, skildrade i en naivistisk stil men med en mörk underton. Efter Tunströms bortgång år 2000 målade hon flera självporträtt, där kroppen fungerade både som motiv och subjekt. Hennes konst rörde sig kring teman som barndom, kärlek, död och moderskap, ofta grundade i personliga erfarenheter men med en universell dimension. Som kontrast till de psykologiskt laddade motiven målade hon också färgstarka landskap från Bohuslän. I Kosters skärgård mötte Lena Cronqvist konstnären Inge Schiöler och fann i honom en likasinnad i kärleken till det karga landskapet. Landskapsmotiven skulle följa henne genom hela hennes karriär.
Ända fram till slutet förblev Lena Cronqvist en nyskapande konstnär. Trots sviktande syn medverkade hon våren 2024 i den stora retrospektiva utställningen Lena Cronqvist – Sex decennier på Konstakademien i Stockholm.
Cronqvists verk finns representerade på flera av Sveriges främsta museer, däribland Nationalmuseum, Moderna museet, Malmö konstmuseum och Göteborgs konstmuseum, samt i internationella samlingar.