Karin Mamma Andersson är en konstnär som gör helt egna observationer. Hennes blick faller på detaljer som vi andra inte alls kunde ana skulle kunna bli ett motiv till en målning. Dessa detaljer och fragment från vardagen, konsthistorien och naturen behandlar hon med stor ömhet och respekt. De fogas samman till kartor över inre och yttre landskap, alltid med samma återhållsamma och personliga kolorit. Med hjälp av en palett bestående av teman som barndom, norrländsk natur, vardagsliv och kärlek lyckas hon omvandla det särskilda till något allmänt, en scen för oss andra att spegla oss i. Hennes uttryckssätt har hyllats i Sverige såväl som internationellt och hon anses vara en av våra främsta nu levande svenska konstnärer. Sedan Karin Mamma Andersson slog igenom på Venedigbiennalen 2003 har hon haft kritikerrosade separatutställningar på bland annat Moderna Museet i Stockholm (2007) och Louisiana Museum of Modern Art i Danmark (2021) samt regelbundet ställt ut hos sina gallerister i Stockholm, London och New York.
Barnen, och deras vardagsmiljö, var ett återkommande tema för Karin Mamma Andersson under 1990-talet. Såväl målningarna ”Roliga Timmen” och ”Klassrum” som auktionens ”Skoldans” följer den linjen, de är alla utförda år 2000. De tre målningarna avbildas tillsammans i Moderna Museets bok från 2007 och släktskapet verken emellan blir påtaglig. I ”Roliga timmen” återfinns barnen sittandes kring ett runt bord, den ljusa bordsskivan är massiv med färgglada fläckar och spår av barnens målningar. I verket ”Klassrum” tycks referenserna gå till Peter Tillbergs ikoniska verk ”Blir du lönsam, lille vän?” (1971–72). Det verkar faktiskt som att Karin Mamma Anderssons barn kommer att bli lönsamma för de allra flesta räcker ivrigt upp handen där de sitter vid skolbänkarna. Gemensamt för Karin Mamma Anderssons tre målningarna är de flytande gränserna mellan inne och ute. Rummen öppnas upp mot den svenska fjällvärlden där berg och sjöar blänker vid horisonten.
I ”Skoldans” verkar bordets fasta yta ha lösts upp och likt en gigantisk spåkula skapar den en portal in i barnens framtid. De betraktar förhäxat den parallella världen. I bordsskivans tidsportal ser de måhända sig själva som tonåringar. Om några år kommer de att vara andra personer, med andra proportioner. Då är det deras tur att stå med fjärilar i magen och svettiga handflator på skoldans i Folkets hus.
Förbryllat betraktar barnen vuxenlivets nya ritualer. En av dem ser ut som att hen vill rycka in och ändra skeendet, flytta runt de dansande paren som marionettdockor på dansgolvet. Barnet sträcker ivrigt fram sina händer emot dem.
På samma sätt som Anders Zorn, i sin kanske mest kända målning ”Midsommardans”, försökte återskapa den svenska folksjälen så som den uppfattades under hans tid försöker troligen Karin Mamma Andersson i dessa tre målningar att fånga essensen av det svenska folkhemmet och sina egna uppväxtår i Luleå.