Malick Sidibé började sitt arbete som fotograf i början av 1960-talet samtidigt som landet återfick sin självständighet från åttio års fransk överhöghet. Perioden sammanfaller med en global ungdomsrörelse och populärkulturen exploderar. Malick Sidibé, vid den här tiden 26 år, får inte bara bevittna och uppleva den uppskruvade livskänslan. Med sin begåvning för tecknande för ödet honom från den lilla byn där hans familj arbetat som herdar, till huvudstaden och en konstskola där han får börja som lärling till en fotograf. Han skaffar snart en egen kamera och börjar dokumentera den nya unga generationen som plötsligt står i ett dubbelt starkt strålkastarljus, ungdomskulten och självständigheten. Diskoteken och klubbarna drar till sig unga kvinnor och män, de dansar de nya västerländska danserna, klädda i de senaste plaggen: urringade klänningar, snäva färgglada skjortor och smala byxor, gärna blandat med traditionella tyger och smycken. Ett par år senare öppnar Sidibé sin egen ateljé: Studio Malick. Hit kom familjer, nykära, glada vänner, föräldrar med sina småbarn, för att föreviga små och stora händelser. Sidibés extraordinära känsla för närvaro, det levande och rörelsen även i det ögonblickliga blev till en konstnärsgärning av sällan skådat slag.
1996 visade Fondation Cartier i Paris, som första institution utanför den afrikanska kontinenten, en separatutställning med Malick Sidibés bilder. Året efter hans bortgång hyllades Sidibé med en stor retrospektiv, utställningen ”Mali Twist” oktober 2017 - februari 2018.
Malick Sidibé tilldelades Hasselbladpriset 2003.