Detta exemplar av "Paris 1962" är beskuren på ett lite annorlunda sätt, bildrummet är något snävare, fokus ligger på pojkarnas ansikten och det finns mer svärta i den här bilden än i de som vi sett tidigare. Just detta fotografi är framtaget redan 1978 och är alltså en ovanligt tidig print. Strömholms ikonbild finns i Moderna Museets samling och visades i utställningen "En annan historia" 2011.

Christer Strömholm var en äventyrare och en på många sätt kontroversiell person som bröt upp från sin borgerliga bakgrund och deltog som frivillig i spanska inbördeskriget, finska vinterkriget och i den norska motståndsrörelsen. Efter andra världskriget flyttade han till Paris och skrev in sig vid konstakademin. Fotografi blev snart Strömholms främsta uttrycksform och hans motiv från Paris bakgator med bilder på prostituerade, transsexuella och utstötta upplevdes av många som provocerande och skrämmande samtidigt som de blev högt uppskattade och stilbildande.

Strömholm representerar klassiskt svartvitt fotografi och tillhör en generation av fotografer som gick ut i samhället och gjorde kameran till ett personligt konstnärligt uttrycksmedel. På 1960-talet grundade han Fotoskolan i Stockholm där över 1200 elever utexaminerades mellan 1962-1974. Strömholm undervisade där många av dagens mest kända fotografer, bland andra Dawid, Anders Petersen och Gunnar Smoliansky. Målsättningen var att utbilda personligt skapande fotografer. Strömholm hade en omvittnad god förmåga att plocka fram sina elevers självförtroende och lade stor vikt vid att lära eleverna att förhålla sig till sina bilder. Det var diskussionerna om bilden och själva känslan i dem som var viktigast på skolan, den tekniska aspekten sågs nästan som ett nödvändigt ont. Christer Strömholm utnämndes till professor i fotografi 1993 och fick Hasselbladspriset 1997.

Det viktigaste arbetstemat för Strömholm blev sökandet efter och utforskandet av människors sanna identitet. Hans dokumentära bilder från projektet i 1950-talets Paris, “Vännerna på Place Blanche”, är idag legendariska.

Christer Strömholms bilder av efterkrigstidens Europa visar den fattigdom och de mänskliga spillror som kriget lämnade efter sig. 1949 befinner han sig i Jurabergen på gränsen mellan Schweiz och Frankrike. Där tar han några fantastiska bilder av barn på landsbygden, bland annat pojken som stolt visar upp sin snigelodling och de två bondflickorna som poserar i ladan med solens strålar som en gloria kring flätorna. Bland de många andra ömsinta porträtt av små barn som han mött på sina resor finns bilden av de två små pojkarna som med nyfiken men samtidigt allvarlig uppsyn möter fotografens blick mitt i leken på en gata i Paris. Bilden är typisk för Strömholms många barnporträtt, bilder med ett psykologiskt djup som alla präglas av en ensamhet och isolering som kanske går att finna i Strömholms egen barndom.