Axel Einar Hjorth

Undersidan på bordet märkt med blyerts: "13/6 1939". Dr Englund köpte det lilla bordet på NK i Stockholm till sitt sommarställe, en liten ö i Stockholms ytterskärgård. På ön, som inköpts ett par år tidigare, hade Dr Englund låtit uppföra en liten timmerstuga, som byggts av gamla timmerstockar från det rivna missionshuset i Spillersboda. Säljaren berättar: ”Min pappa köpte bordet på NK när han skulle inreda stugan som han byggt på Tättgrundet, som ligger intill Norröra, där filmerna om Saltkråkan spelats in. Han var intresserad av antikviteter och vackra föremål och inredde stugan i en stil inspirerad av Zorn och dalastugor”.

Där i gammelstugan på ”Doktorns holme” som ön ibland kallades, har bordet stått på samma plats i drygt åttio år. Stugan kom så småningom att inrymma en stor familj med fyra barn. En av döttrarna var glaskonstnären Eva Englund.

Axel Einar Hjorth räknas som en av Sveriges mest betydande möbelformgivare under Swedish Grace-eran. Han är också känd för att ha formgivit de så kallade sportstugemöblerna i furu.

Axel Einar Hjorths tidiga arbetsgivare var bland annat Svenska Möbelfabrikerna i Bodafors och Stockholms Hantverksförening. Hjorths stora genombrott kom som chefsarkitekt för Nordiska Kompaniet 1927–1938. Hans första större uppdrag blev Nordiska Kompaniets påkostade monter på världsutställningen i Barcelona år 1929 där det ikoniska skåpet Louis visades. Samma år bryter Hjorth ny mark och skapar parallellt rustika möbler i furu, så kallade sportstugemöbler. Dessa ses idag som en unik form av möbler som lade grunden för en helt ny estetik inom möbeldesign.