Berättelsen börjar med att den unge Qays ibn al-Mulawwah blir kär i Layla bint Sa'd som återgäldade hans känslor
Layla är av ett diskret sinnelag men Qays förklarar offentligt sin kärlek till Layla, han är en passionerad man men vissa säger att hans passion gränsar till besatthet. Han är alltså hans åskådare ger namnet "Majnun", vilket betyder "en galen person" eller en person som är besatt.

Qays (eller Majnun som han jag hänvisade till hädanefter) och hans far vädjar till Leylas familj om hennes hand i äktenskapet men vill inte avslöja sig själva i det artiga samhället, med en svärson som jag rent allmänt uppfattade som en galen man Leylas familj tackade nej till Majnuns förslag och Leyla är utlovad till någon annan.

Under tiden är Majnun överväldigad av sorg. Han övergav sitt hem och sin familj för att bli ett med naturen och djuren i vildmarken. Förbipasserande beskriver Majnun som en stum som har blivit galen av ett brustet hjärta.

Många år går och Majnuns föräldrar går bort, Layla, nu änka, ber upprepade gånger en man som påstår sig ha sett Majnun att berätta för honom om hans förälders bortgång. Hennes förhoppning var att han skulle återvända när han fick höra om hans föräldrars död.

Mannen hittar och levererar nyheten till Majnun. Som ett resultat hamnar han ytterligare i en oändlig depression och svär att leva ut sitt liv i fullständig ensamhet
Detta visar sig vara för mycket för Layla som kort efter gick bort ensam och aldrig återförenades med sin älskade Majnun
När Majnun hör om Laylas död, reser han till hennes grav och spretar ut över hennes grav. Efter att ha förlorat det enda syftet med sin existens, grät Majnun sig till döds precis där på hennes grav. Hans förhoppning är att de skulle kunna återförenas och uppfylla sin kärlek i livet efter detta.