Herman af Silléns sjömilitära karriär inleddes, när han som trettonåring antogs som sjökadett, och efter utnämningen till underlöjtnant sex år senare kom hans tjänstgöring till större delen att innebära sjötjänst, något som alla sjöofficerare, såväl dåtida som nutida, ständigt har eftersträvat. Sjötjänsten kom att omfatta de flesta fartygstyperna i flottan, seglande och maskindrivna, och ryktet om både hans goda sjömanskap, och efterhand även hans konstnärskap, drog tidigt till sig kungens uppmärksamhet. Oscar II, som själv hade sjöofficersutbildning, såg därvid till att Sillén, i ett antal omgångar från 1883 till 1898, kommenderades till det kungliga chefsfartyg Drott. Under sin sista tjänstgöringsperiod ombord i kungaskeppet var han fartygschef. Totalt sett hade Sillén en gedigen sjömilitär karriär, även om han med sin slutliga tjänstegrad, kommendörkapten av 1. graden, inte nådde de högsta graderna.

Som konstnär var naturligtvis Sillén medveten om att hans naturbegåvning och kadettidens utbildning i teckning behövde kompletteras, och av de etablerade konstnärer som han vände sig till bör särskilt nämnas den norske nationalromantikern Frithiof Smith-Hald (1846-1903), för vilken Sillén arbetade med oljemålning under sin tjänstledighet 1887. Denna tjänstledighet tillbringades i Bretagne och Paris, och tiden där fick den största betydelse för honom som konstnär, inte minst för kontakten med impressionismen, vars idéer han tog till sig, och som mycket tydligt kommit att påverka hans måleri. Under denna och senare Frankrikevistelser fick Sillén tillfälle att studera fartygen i Marine Nationale, bland annat pansarfregatter. Dessa var medelstora seglande fartyg med järn- eller stålklätt träskrov, och de kunde när så krävdes även framföras med ångmaskindrift. I den svenska flottan förekom inte benämningen pansarfregatt.

Bukowskis ber att få tacka Björn Marten (F d kommendörkapten, fil kand) för värdefull information i samband med katalogisering av detta verk.