I Wilhelmsons egenhändiga förteckning över sina verk är målningen märkt med ”W” vilket står för Weimarfärg – en lättare, lite tunnare form av oljefärg, vilket resulterar i ett torrare uttryck. Wilhelmson har inte låtit färgen helt täcka duken. vilket ger motivet ett lätt dallrande uttryck. I sin strävan efter ett förenklat måleri, där både färger, ljusverkan och formspråk renodlades, närmade sig Wilhelmson snarast den franska neoimpressionismen och dess teknik att måla med fläckar av oblandad färg.

Samma år som Wilhelmson målade ”Segelsömnad”, utförde han sitt kända porträtt av konstmecenaten Hjalmar Lundblom (1855-1926) (Prins Eugens Waldemarsudde).

Att laga segel, liksom att laga nät, var en vardaglig sysselsättning för fiskarbefolkningen. Trots detta har Wilhelmson bland det stora antalet skildringar av fiskarbefolkningens livsvillkor han utförde under sin levnad, endast en gång tidigare behandlat detta ämne; "Flickor som lagar segel”, utförd i Bretagne 1893 (Privat ägo). Att skildra människor sysselsatta med handarbete har lång tradition i Europeisk konst. Det tidigaste exemplet är ”Knypplerskan” av Diego Rodríguez de Silva y Velazquez (1599-1660) (The National Gallery of Art, Washington). Det är inte otänkbart att Wilhelmson såg denna målning under sin vistelse i Bretagne. ”Knypplerskan” ägdes då av Pierre-Armand-Jean-Vincent-Hippolyte, Marquis de Gouvello de Keriaval [1782-1870], Château de Kerlévénant, Sarzeau, Morbihan, Bretagne. Omkring 1927, utförde Wilhelmson en freskomålning på ett närbesläktat ämne, ”Syende flicka”, vilken troligtvis föreställer en av konstnärens döttrar i konstnärens hem i Fiskebäckskil mot en utsikt över Bökeviken (Bohusläns Museum (UMO33715).

”Segelsömnad” finns inte upptagen i Axel L. Romdahl, Carl Wilhelmson, SAK, 1938. Romdahl baserade sin verkförteckning på konstnärens egenhändiga förteckning över sina verk. Av okända skäl slutar Romdahl på nummer 575, medans Wilhelmsons förteckning upptar fler nummer inklusive den aktuella målningen.