Sällan kommer Wilhelm von Gegerfelts karaktär och speciella begåvning så tydligt till uttryck som i hans skildringar av Venedig med omnejd. Klassiskt skolad som han var, såväl vid Konstakademierna i Köpenhamn och Stockholm som i Düsseldorf, var det bara naturligt att han förr eller senare skulle hamna i Italien. Men hans sätt att måla de italienska landskapen påverkades också i hög grad av hans mellanspel på fransk och holländsk mark. Åren 1872-85 bodde han i Paris och tillägnade sig där, i likhet med otaliga generationskamrater, det franska friluftsmåleriet. Landets speciella atmosfäriska förhållanden bar han också med sig i sitt mentala bagage, då han 1880 för första gången satte sin fot i Venedig. Märk även att han under de första besöken där behöll den förfranskade stavningsversionen av sitt efternamn (de Gegerfelt).

I Venedig kom von Gegerfelt att utveckla dem stadsmotiv som skulle bli hans mest kända och älskade. Stjärnklara nätter, rodnande solnedgångar och vibrerande, klart dagsljus tilltalade honom i lika hög grad som disiga novembermorgnar. Ibland är gatorna, torgen och lagunerna i hans målningar folktomma, men oftast myllrar de av människor i brokiga kläder och med livliga gester. Det är en sådan skildring vi har att göra med här. Scenen utspelar sig vid en kaj, där en farkost av enklare slag lagt till nedanför ingången till en av stadens många kyrkor. Människor rör sig in och ut genom kyrkporten medan en klunga duvor bestört flaxar därifrån. På den smala kajremsan mellan kyrkan och kanalen har några människor samlats i en liten klunga. Det är svårt att avgöra vad de gör för något: de tycks betrakta ett bokliknande föremål som placerats på ett enkelt bockbord. I båten framför dem pågår grönsakshandel. Kvinnan i båten överlämnar en del av dess innehåll, kanske nyskördad sallad från den egna trädgården i stadens utkant, till den hukande gestalten på trappan medan en annan spekulant väntar på sin tur med sin grunda grönsakskorg under armen.

Troligtvis har konstnären stått på andra sidan kanalen när han betraktade denna scen. Målningen har en tydlig ögonblickskaraktär – motivet har verkligen upplevts på platsen och fångats direkt på pannån med ganska hastiga penseldrag. Det är en opretentiös bild, genomsyrad av konstnärens genuina intresse för stadens vardagsliv. Motivet är inte på något sätt arrangerat. Kanske är det just det som gör målningen så tilltalande.