"Midsommardans" är en pannå av fem som utfördes för direktör Hamberg i Göteborg våren 1902. De andra hette "Eden", "Folket går till dans", "Midsommar" och "Noak går ur arken". Under våren det året deltog Ivar Arosenius på Valands konstskolas elevutställning i Göteborg med dessa pannåer. Den anonyme konstkritikern i Göteborgs Aftonpostskrev om dem: "Främst fäster men uppmärksamheten vi hr. I. Arosenius arbeten. Han är en originell och alldeles obestridlig talang och han har - en sällsynt äkta pärla bland våra målare - humor. /.../ Se på de gudomligt roliga lantliga paren som dansa fram på vägen efter dragspelets låtar." Intagande och lyrisk, frän och chockerande är olika omdömen om Ivar Arosenius som person, och samma polarisering gäller för hans konst. Humor och lyrisklekfullhet upplever man där, men det finns även drag av mysticism och melankoli. Mot livsglädje och ungdom ställs dödsaningar och ålderdom, mot dygden ställs lasten. Arosenius liv påverkades av hans obotliga blödarsjukdom som periodvis gjorde det omöjligt för honom att arbeta. År 1902 var på många sätt ett svårt år för Arosenius. I januari avled fadern och familjen fick flytta till en mindre lägenhet. Upprepade sjukdomsperioder gjorde honom fysiskt klen. På sommaren reste han därför upp till Värmland, där han stannade tills bohemvännerna och främst dansken Ole Kruse lockade i Göteborg. Denne samarbetade vid denna tid med Ivar Arosenius och de båda utförde dekorativa arbeten tillsammans, där Arosenius stod för ett dekorativt och kraftfullt utfört mittplan och Kruse för ett omgivande ramornament av jugendblommor och blad. Arosenius beundrade Olof Sager-Nelson och dennes dova mörka färgskala återkommer i många av Arosenius' akvareller kring sekelskiftet.