"Patiens"
Signerad Lena Cronqvist och daterad 1975 a tergo. Olja på duk 122 x 160 cm.
Inköpt direkt av konstnären.
Galleri Doktor Glas, Stockholm, 1977.
Galerie Belle, Västerås, "Lena Cronqvist", 1980.
Museet Kulturhuset, Borås, "Museet Kulturhuset", 1981.
Liljevalchs konsthall, Stockholm, "Lena Cronqvist - retrospektiv", 1983.
Göteborgs konstmuseum, "Lena Cronqvist - retrospektiv", 1994.
Carl-Johan Bolander, Västerås, "Lena Cronqvist", 1979, avbildad helsida sid. 85.
Galleri Lars Bohman, Stockholm, "Lena Cronqvist, Målningar, 1964-1994", 1994, avbildad helsida sid. 93.
Mårten Castenfors m fl, "Lena Cronqvist", SAK 2003, avbildad sid. 63.
Den laddade tystnaden är så mättad att den tangerar det spöklika hos Lena Cronqvist på 1970-talet då hon skildrar ”salongen” och de som besöker rummet i en serie målningar. Miljön hämtas från det borgerliga hemmet och hon berättar om tristessen på äldre dagar, med hjälp av dova färger och en stor portion grått på paletten. Hon skildrar det instängda kvalmiga rummet där det skälver av livets förgänglighet, tiden som var och är borta, nuet som still. Gestalterna är slitna och trötta, deras liv ebbar sakta ut och släktträffarna är avbrott som fungerar som andningshål i en värld där livet går på tomgång. Föremålen, de som betytt något för ägarna i generationer, blir till symboler för livet som fortsätter oavsett vem som använder de blåvita porslinstallrikarna, det stora mörka skåpet och de spröda kristallglasen. Under åren 1974-76 målar Cronqvist sina föräldrar och deras närmaste. På bara några år bromsar livets fest obönhörligt in och övergår till en tryckande tomhet som pulserar emot oss, stillsamt pockar motiven på uppmärksamhet och ger insikt om det ofrånkomliga. I samlingarna på Göteborgs Konstmuseum finns ”Middag med jordgubbar”, målad 1974. I den målningen pågår kalaset och det skålas och nickas förtroligt. Samma år tillkommer ”Middag med räkor” (Sundsvalls museum), där faten dignar av rosa skaldjur och det vita vinet skimrar elegant i glasen. Men skenet bedrar, förstås, och tristessen lurar i bakgrunden.
I den aktuella målningen ”Patiens” 1975, har rösterna tystnat. Paret sitter ensamma kvar, bordet är tomt och de höga stolarna klädda med vinrött sammetstyg utestänger världen och livet som pågår utanför fönstret. ”I dessa för ämnet nedtonade verk skärper Cronqvist ytterligare kontrasten mellan vakuum och psykisk åtbörd, mellan exakt figuration och raffinerad förenkling, måhända som en underförstådd hälsning till oss betraktare att med tingen som avstamp identifiera oss med situationen”. Under denna tid finner Cronqvist sin motivkrets i de åldrade föräldrarnas vardag. Hon stålsätter sig och ger sig i kast med ämnen som de flesta skyggar för. Den gestaltade tystnaden i familjebilderna på 1970-talet hör utan tvekan till hennes hårdaste, men är också de främsta bärarna av hennes lysande sätt att tolka och utforska livets viktiga skeenden. Målmedvetet söker hon fånga föräldrarnas vardag och deras liv. Hon vill veta, vill se sanningen. Familjebilderna från 1974-1980 hör till Cronqvists starkaste. Ingela Lind skriver i boken ”Lena Cronqvist – Målaren” 1994; "Man kan se dem som föregångare till Lars Noréns psykodramer”. ”Patiens” är ett konstverk som berör så långt in i själen att tiden tycks stanna upp.
Lena Cronqvist var en av de största svenska konstnärerna i sin generation. Hennes konstnärliga gärning omfattade måleri, skulptur, grafik och illustration. Intresset för bildkonst visade sig tidigt och ledde henne först till studier vid konstskolan i Bristol, England, och därefter till Konstakademien i Stockholm, där hon vidareutvecklade sitt måleri. Under studietiden hämtade hon inspiration från konstnärer som Francis Bacon och Edvard Munch.
Redan under 1960-talet började Cronqvist utforska teman som moderskap, kvinnors frihet och jämställdhet mellan könen. Hon tog även upp frågor om psykisk ohälsa, något som präglade delar av hennes konstnärskap. År 1965 debuterade hon med en separatutställning på Galerie Pierre i Stockholm. Genombrottet kom på 1970-talet med målningar av feministiska förortsmadonnor, där hon bröt upp och omtolkade den klassiska bilden av moderskapet. Ett av hennes mest kända verk från denna period är Trolovningen (1974), en målning föreställande Cronqvist själv tillsammans med maken, författaren Göran Tunström. Verket är en parafras på Jan van Eycks berömda 1400-talsmålning med samma titel och såldes 2016 på Bukowskis för rekordpriset 9,2 miljoner kronor.
Mellan 1990 och 1994 återkom Cronqvist ofta till motivet unga flickor, skildrade i en naivistisk stil men med en mörk underton. Efter Tunströms bortgång år 2000 målade hon flera självporträtt, där kroppen fungerade både som motiv och subjekt. Hennes konst rörde sig kring teman som barndom, kärlek, död och moderskap, ofta grundade i personliga erfarenheter men med en universell dimension. Som kontrast till de psykologiskt laddade motiven målade hon också färgstarka landskap från Bohuslän. I Kosters skärgård mötte Lena Cronqvist konstnären Inge Schiöler och fann i honom en likasinnad i kärleken till det karga landskapet. Landskapsmotiven skulle följa henne genom hela hennes karriär.
Ända fram till slutet förblev Lena Cronqvist en nyskapande konstnär. Trots sviktande syn medverkade hon våren 2024 i den stora retrospektiva utställningen Lena Cronqvist – Sex decennier på Konstakademien i Stockholm.
Cronqvists verk finns representerade på flera av Sveriges främsta museer, däribland Nationalmuseum, Moderna museet, Malmö konstmuseum och Göteborgs konstmuseum, samt i internationella samlingar.