Gunnar Lindqvist, "Bertil Vallien - Glas äter ljus", Carlssons 1999, jfr liknande "Resting heads" avbildade och omnämnda sid 226-229:
"I en serie äggformade skulpturer, liggande på en sockel, har Bertil Vallien fört motivet med huvudformen och det transparenta glaset vidare. Inne i de matterade äggformerna skymtar ett infruset huvud, ett huvud i huvudet. I dessa skulpturer har formen nått den största förenklingen och intrycket av is, av fruset vatten, blir mycket stark men samtidigt är huvudet en kapsel, ett frö, innehållande något som skall födas på nytt. Bertil Vallien arbetar i dessa skulpturer med subtilare värderingar och med livstrådens skörhet. Effekterna blir förvillande för betraktaren. Huvudet finns i ett töcken, infruset i glaset, dimhöljt, utan medvetande. Budskapet blir som så ofta hos Vallien mångtydigt men formen är enkel. Den framkallar en poetisk, nästan sinnlig ton, som inte återfinns i de mer expressiva blå huvudskulpturerna.
Skulpturerna gjuts i två delar med en huvudform i den ena gjutformen. De båda delarna limmas och slipas för hand. Därigenom framträder huvudet inne i det matterade glaset. Man skulle kunna kalla det ett sandgjutet graalglas...".

Bertil Vallien (f. 1938) är en svensk glasformgivare och keramiker. Han bedrev sina studier på Konstfack i Stockholm samt på studieresor till Danmark och USA. På 1960-talet arbetade Vallien vid Boda glasbruk som assistent till Erik Höglund för att senare knytas till Åfors glasbruk. Vallien arbetar främst i glas och har utvecklat en säregen stil med skulpturer i sandgjutet glas, ofta föreställande båtar och huvuden. Hans skulpturer har en slags inre glöd som dröjer sig kvar i minnet. Vallien finns representerad runt om i världen och har blivit tilldelad priset ”Visionaries! Award” 2001. Bertil var gift med konstnärinnan Ulrica Hydman-Vallien.