Joan Miró var en av de mycket få konstnärer som bemästrade alla konstformer — måleri, muraler, grafik, kostymdesign, poesi, keramik och skulptur. Bortsett från hans landsman Picasso har ingen annan konstnär under 1900-talet visat en sådan mångsidighet och uppfinningsrikedom över så brett spektrum av media. För att förverkliga sin kreativa vision såg Miró till att vara var involverad i varje aspekt av sin skulpturs produktion.

Miró började inte gjuta skulpturer i brons förrän på 1940-talet, men han började arbeta med tredimensionella föremål vid 19 års ålder. Mirós barnbarn, Joan Punyet Miró, skriver om konstnärens erfarenhet i en essä och citerar sin farfar: “My interest in sculpture really began when I was nineteen… Francesc Galli was a remarkable teacher, and he gave me an exercise so that I would learn to see form. He blindfolded me, and placed objects in my hands, then asked me to draw the objects without having seen them.”
Måleri är det medium som Miró är främst känd för och som han ägnade sig åt under större delen av sin livstid. Dock upplevde han själv att det han skulpterade var mindre konventionellt än hans målningar. “It is in sculpture that I will create a truly phantasmagoric world of living monsters; what I do in painting is more conventional” lär han ha sagt.
”Femme” koncipierades 1969 och kan ses som en illustration av Mirós metamorfa förståelse av vad han kallade mänsklighetens "sanna verklighet".