I porträttet utfört av Per Krafft d.ä. har Gustaf III låtit sig avbildas i den Svenska dräkten bärandes Svärdsorden och Vasaorden kring halsen, Serafimerordens ljusblå band och kraschan. På det förgyllda skrivbordet står en byst av Gustav II Adolf och i handen håller kungen ett brev. En målning med identiskt motiv finns på Altonaer Museum i Hamburg, vilken är registrerad i Statens Porträttarkiv (SPA) 1967:832.

Nationella dräkten även kallad Svenska Nationella Klädedräkten och (första) Svenska dräkten togs fram år 1778 av Sveriges kung Gustav III för att förhindra lyxkonsumtion av i första hand importerade varor. Det förekom ekonomiska bekymmer bland adel och borgerskap som i ökande takt tävlade i ett överdådigt klädmode. Den svenska dräkten fanns i en daglig variant för hovet i svart siden med röda garneringar och en galavariant i ljusblått siden med vita garneringar.

I boken ”Kläder för tid och evighet: Gustaf III sedd genom sina dräkter”, utgiven av Livrustkammaren 1997, driver Lena Ragnström tesen att kungens egna exemplar av den först burna svenska dräkten, dräkterna för ordensgillenas sammankomster och Riksdagens öppnande hade ett speciellt affektionsvärde för honom. Alla dessa har använts flitigt, ändrats och lagats många gånger. Trots att grundtanken i kungens dräktreform från 1778 var sparsamhet var kungens garderob i övrigt både påkostad och omfångsrik. Genom Operan kunde han importera exklusiva tyger utan att betala tull och sändebudet i Paris försåg honom både med franska modekreationer och kostymer i svenska dräktens modell.

Per Krafft beställde flertalet ramar av ornamentbildhuggaren Pehr Ljung (1743-1819). I sin räkenskapsbok har Ljung 1782 noterat ”Krafft, En stor knäduk med krona och quistar samt ornerade lister à 6 [Rd]”.