Auktionens målning utgör en betydelsefull länk i utvecklingen av landskapsmåleriet i Sverige under 1800-talet. Skildringen av kreatur i målningens vänstra del, visar inflytandet från Elias Martins skildringar av kreatur från början av 1800-talet och björkarna, vattnet och klipporna i målnings mitt och hörga sida, blickar fram mot friluftsmåleriet under 1880-talet.
Edvard Bergh utförde ett flertal målningar med motiv från Bohuslän (A. Hedvall, Bohuslän i konsten, 1956, ss. 67ff). Den tidigast kända är Fiskeläge i Bohuslän, från 1867 (Göteborgs Konstmuseum).
Auktionens målning är Edvard Berghs tidigaste kända målning med inslag av björkar, vilket kom att bli något av hans signum. Berghs björkskogsskildringar är bland de första svenska landskapsmålningar utförda i utpräglad nationell riktning. August Strindberg, som ivrade för det nationella skrev (Kulturhistoriska studier, 1912, s. 190, citerat i V. Loos, Friluftsmåleriets genombrott i svensk konst 1860-1885, 1935, ss. 35-6).
”Bergh fann den svenska björkhagen och blir med den odödlig.”
Berghs hittills tidigaste kända målning inom denna motivkrets är "Landskap med björkskog", från 1871 (Göteborgs Konstmuseum). Följande år utförde Bergh två målningar på detta motiv, "Svenskt landskap" (Nationalmuseum) och "I björkdungen", vilken inköptes av danska staten på Skandinaviska utställningen i Köpenhamn 1872, den första målningen av en svensk konstnär som inköpts av Danska staten (G. Nordensvan, Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet, Vol. II, 1928, s. 121).
Konsthistorikern Axel L. Romdahl ansåg Edvard Bergh vara en av de banbrytande konstnärerna i svensk landskapskonst (Axel L. Romdahl, Svensk natur och svensk konst, i Svenska Turistföreningens jubileumsutställning, Liljevalchs Konsthall, 22 feb.-17 mars 1935, ss. 3-4):
”Edvard Berghs Björkdunge i Göteborgs Konstmuseum är en av de första målningarna där ett utpräglat svenskt landskapsmotiv övertygat och rättframt blivit återgivet.”
Berghs lövskogsskildringar är uppbyggda kring horisontal- och vertikallinjer. Horisonten, ofta med ett speglande vatten i förgrunden, är vanlitvis lågt placerad och björkarnas lövmassor breder ut sig mot en klar himmel. Ljuseffekterna är ingående studerade. Särskilt intresse ägnade Bergh åt återgivandet av det lätta, vibrerande lövverket, i vilket han uppnådde en färdighet som väckte samtidens beundran. Den kände danske konstkritikern Julius Lange skrev följande om målningen av Bergh utställd i Köpenhamn 1872 (J. Lange, Nutidskonst, 1873):
”Bergh giver oss det till Fuldkommenhed i dets Bæven og svirren for Luftens Bevægelse; han løgger Mærke til, hvorledes den lyssvangre Luft, naar man seer det enkelte Lövparti imod den, ligesom tærer paa Omridserne; han giver os hele det yndige, lette, flagrende Lövslör.”
Edvard Berghs son, den kände konstnären Richard Bergh, summerade på 1890-talet faderns konstnärsskap (Svenskt Konstnärslexikon, op. cit., s. 136):
”Hur varmt älskade han dess [Sveriges] natur! Varje krökning av vägen gav honom hjärtklappning. En ny härlighet väntade honom: en leende björkdunge kanske, ett näs, som speglade i den lugna, soliga viken, en sval skugga inne mellan de vita stammarna; betande kor – stillhet och frid.”