I förordet till katalogen för utställningen på Moderna Museet skriver Carlo Derkert:

"Wladyslaw Hasior är sedan 1958 lärare i skulptur vid konstfackskolan i Zakopane, en liten stad i södra Polen invid Tatra-bergen. Hans första separatutställning ägde rum i Warszawa år 1961. Hasior arbetar med olika material. Trä, metall, sten, lera, tyg, skrot. En del av hans assemblages kan man hänga på väggen som tavlor, andra skall stå på golvet eller på ett bord som skulpturer. Han arbetar med sitt material som en poet arbetar med orden. En del av formerna har han egenhändigt modellerat, böjt och klippt, andra är tagna färdiga ur den omgivande verkligheten: möbler, husgeråd, krucifix, brinnande ljus. Skulptör i mer vedertagen mening är Hasior, när han griper sig an med stora monument i granit och brons med motiv från andra världskriget. Det är intressant att i 60-talets polska konst peka på två händelser inom skulpturen. På den ena sidan Hasiors irrationella naturalism och på den andra ett experiment i staden Elblag i norra Polen med arkitektoniska, nonfigurativa skulpturer. I fallet Elblag ett samarbete mellan ett 30-tal konstnärer och en modern metallindustri som ställt yrkesmän, material och verktyg till deras förfogande. I Hasiors fall en människa som är fast rotad i en hembygd med en rik folklore och en ännu i dag vital bondekultur. I Elblag ett försök att realisera en avantgardistisk dröm om en konst som skapar miljö med hjälp av uttalade visuella och rytmiska kvaliteter. Och som kontrast Hasiors mörka assemblages: poetiska, provokativa och oroande".