Jean-Michel Alberola, född 1953 i Saïda, Algeriet, mitt under frihetskriget. Denna traumatiska tid, som ledde till hans exil till Paris där han idag är verksam och bor, fick den unge Alberola att utveckla ett tvångsmässigt fokus på världsnyheter, politik, musik och film. Ett fokus som har satt en bestående prägel på hans arbete.

Under sin trettioåriga karriär har han producerat en varierande samling figurativa, abstrakta och konceptuella verk. Genomgående undersöker Alberola i sina verk skönhetens bräcklighet, uppfattningens tvetydighet, konstnärens roll och konstens syfte. Med den blandning av humor och lyrik kombinerar han konstnärliga reflektioner med politiska och sociala frågor. Alberola förknippas med rörelsen Figuration Libre som växte fram på 1980-talet och förespråkade kreativa uttryck utan hänvisning till kultur, gränser eller genre. Under hela sin karriär har han utforskat begreppet "slutet på måleriet" genom att vägra begränsa sig till att måleri som medium och genom att inkorporera andra medier – text, fotografier eller film – i sina verk.
Enligt hans uppfattning är konstnärens roll att stå emot urholkningen av mening och kommunicera denna ansträngning till oss.
Alberola har ställt ut flitigt på ledande museer och har utfört uppdrag åt många institutioner, inklusive Musee d'art Moderne och Le Palais de Tokyo i Paris. Han undervisar vid Ecole des Beaux Arts i Paris och är en framstående profil på den franska konstscenen.