Axel var den förste av bröderna Olson, som med hjälp av mecenatstöd fick möjlighet att studera utomlands. Han reste till Berlin, som då var en betydande konststad, där bland annat Alexander Archipenko hade målarskola. Denne hade under en period specialiserat sig på kvinnokroppar, kraftfulla och rytmiska, vilka blev en förebild för eleverna.
I utställningskatalogen för ”Halmstadgruppen 60 år” är dessa anteckningar av Axel återgivna: ”… Men Archipenko beundra vi, trots att han blott specialiserat sig på fruntimmer. Ty han har gjort konst av sin specialitet. Hans naturdilleri tar jag inte längre alltför allvarligt… Jag var i dag hemma hos honom i hans ateljé... han visar mig omkring bland sina saker… Han avtäcker sin sista stora bild! En abstrakt kvinnoskulptur! I mässing, koppar, silver, trä. Det är det vackraste jag sett hittills av honom. Den är ännu inte färdig, men den är ett underverk av rymd, plastik, balans och känsla och inte minst intressant som stoff, som material... ’Jag trodde ni arbetade mera naturalistiskt’, säger jag. ’Men detta är ju inte natur’. – ’Nej. jag arbetar på många olika sätt. …Men kan man inte arbeta naturalistiskt så kan man ej heller göra mina abstrakta saker’. fortsätter han... Så visar han mig sina modellstudier. Mäktiga, svällande av kraft, rytmiska och konstnärliga. Detta är visserligen natur, men förandligad och komponerad”.
"Kvinnofigur i grått och svart" visar påverkan från både den ryska och den franska samtidskonsten. I Berlin visade de stora gallerierna bland annat Malevitch, Kandinsky och Chagall samt Picasso, Braque och Leger, som alla gjorde intryck på den unge svensken.