1888 utförde den norske konstnären Christian Skredsvig i Paris en akvarell föreställande näckrosor, det hittills tidigaste kända verket av en nordisk konstnär med ett motiv avbildande näckrosor, vilken 1890 följdes av en serie oljemålningar på samma motiv. 1889 utförde Per Ekström i Paris sin kända målning föreställande en naturlig näckrosdamm. Dahlboms målning förebådar dessa med fem år. År 1875 hade den franske advokaten och hortonomen Joseph Bory Latour-Marliac (1830-1911) anlagt en näckrosdamm i sitt hem i Le Temple sur lot i Aquitaine, världens första artificiella näckrosdamm, idag ett museum och handelsträdgård. Latour-Marliac inledde där experiment med att korsa den europeiska vita näckrosen, Nymphaea Alba, med exotiska färgrika arter, bl. a. importerade han röda näckrosor från sjön Fagertärn i Sverige. Hans korsbefruktningar ställdes ut på Världsutställningen i Paris 1889, där de skapade sensation. De väckte Claude Monets uppmärksamhet och Latour-Marliac kom sedermera att assistera honom i skapandet av de berömda näckrosdammarna i Monets hem i Giverny (se C. Holmes, Water Lilies and Bory Latour-Marliac, the genius behind Monet’s Water Lilies, 2015).

Wilhelm Dahlbom var son till entomologen Anders Gustaf Dahlbom (1806-1859), intendent vid Lunds år. universitets entomologiska samlingar samt extra ordinarie professor 1857.1 Tidigt föräldralös fick Dahlbom ett hem hos sin syster Ida Ulrika, vilken sjuttonårig 1866 ingick äktenskap med sedermera kyrkoherden i V. Karup, teol. doktor J. H. Hägglund. Den konstnärsdrift, som redan spåras i faderns, den hängivne entomologens, fina och detaljerade teckningar av nordiska insekter, exempelvis Hymenoptera europæa præcipue borealia, 1843-53, ett av de grundläggande verken för kännedomen om steklarna, röjdes tidigt hos sonen Vilhelm och dennes äldre broder Johan Teofil, sedermera skulptör. Under skolåren vid katedralskolan i Lund fick Dahlbom till teckningslärare den kände landskapsmålaren, akademiritmästaren Axel Hj. Lindquist, vars stämningsfulla bokskogsinteriörer fingo en avgörande betydelse för hans kommande motivkrets. Snart övergav han studierna och reste i sällskap med brodern till Paris där han vistades 1874-77. I Paris återknöt han kontakten med den originelle landskapsmålaren Karl Fredrik Hill, även han professorsson från Lund. Dahlbom insåg att han behövde en grundligare utbildning, varför han 1877 reste hem och blev elev hos Edvard Perséus, den forne målargesällen från Lund, som året förut öppnat en mycket besökt målarskola i Stockholm. Såväl här som vid Konstakademien, där Dahlbom fortsatte sina studier 1878-82, gjorde han bekantskap med flera av den svenska genombrottskonstens ledande män; Anders Zorn, Rickard Bergh, Karl Nordström och skåningen Justus Lundegård. Till hans intima umgänge hörde också en tid August Strindberg. Vänskapen med denne hade till följd, att han blev engagerad som tecknare för Strindbergs och Klas Lundins "Gamla Stockholm" (1880-82), för vilket verk han gjorde ett stort antal avteckningar av gamla hus, arkitektur detaljer och kulturhistoriskt intressanta företeelser i staden och dess omgivningar. Sedan han avslutat, sina studier vid Konstakademien, begav han sig åter ut på en flerårig studieresa, varvid han uppehöll sig i Paris, Düsseldorf och Köpenhamn. Efter sitt giftermål 1885 vistades han en tid i Menton och i södra Italien. Därefter drog han sig sakta hemåt, bodde ett år i Köpenhamn och därpå i Stockholm samt slog sig sedermera ned på en egendom utanför Vänersborg, som han inköpt 1891.

Alnarp, från vars park motivet till den aktuella målningen är hämtat, i Lomma kommun i Skåne, är en av Sveriges lantbruksuniversitets utbildningsorter. Här finns också Skånes lantbruksmuseum. Alnarps historia är känd ända sedan 1314. Under den danska tiden tillhörde egendomen olika adelssläkter. När Skåne blir svenskt 1658 förlänades Alnarp till riksmarskalken Gabriel Gabrielsson Oxenstierna. Efter hans död 1674 blev Alnarp löneboställe, först för guvernören över Skåne, senare för landshövdingen i Malmöhus län. Här har funnits ett äldre slott, som revs i slutet av 1700-talet. År 1857 beslöt riksdagen att det skulle inrättas ett lantbruksinstitut på Alnarp. Det nya slottet som ritats av den danske arkitekten Ferdinand Meldahl, invigdes 1862, samma år som den första agronomkursen.