Helmer Osslund anses vara en av det norrländska landskapets stora uttolkare. Från och med hans flytt till Fränsta i Medelpad 1898 skulle han ägna sig åt att skildra Norrland och dess natur resten av livet. Men samtidigt som hans målningar var lokalt rotade med hänseende till motiven så var hans stil mycket internationell i sitt uttryck. Genom flertaliga resor med vistelser i såväl Amerika som Europa var Osslund i besittning av ett perspektiv som sträckte sig långt bortom såväl Lapporten som Höga kusten.
Osslund bosatte sig bland annat i Paris 1894 och hans möte med den då fortfarande relativt okände konstnären Paul Gauguin gjorde ett stort intryck på honom. Nils Palmgren beskriver i sin bok om Osslund det intryck Gauguins måleri gjorde: "Där fanns den raffinerade och helt personligt klingande, starka koloriten, där funnos hela ytor och dock en suverän manövrering av massorna till ett smyckesartat helt, och där funnos slutligen en sällsam inlevelse och en med mystik sammanvävd skönhetsdyrkan, allt egenskaper, som tilltalade Osslund på det högsta".
Liksom Gauguin är Osslund en övergångskonstnär, vilket även det konstaterats av Palmgren. I hans verk återfinns på en och samma gång slutet på en utvecklingslinje inom europeisk bildkonst och början på en helt annan. Naturalism och impressionism, i vilka det gäller att erövra den fulla verkligheten, brottas i hans måleri med en begynnande expressionism, där allt går ut på att överge verkligheten för det personliga, för jaget.