I målningen ”Vintereftermiddag” dras blicken från Söders öde bergknallar ut över den snötäckta Årstafjärden mot de bortre stränderna vid Årstavik och Liljeholmen. Låga fabriksbyggnader och bostäder trängs vid den avlägsna stranden, rykande skorstenar och svaga ljuskällor glimtar genom diset. Den enda rörelsen i bilden är slingorna av rök som virvlar upp mot en dramatisk himmel som övergår från svagt gult och grönt i horisonten till höga skyar i rosa. Konstnären har med sin karakteristiska kryssliknade penselföring gett liv åt luften och fått atmosfären att dallra.

Staden är ett återkommande motiv hos Eugène Jansson under hela hans konstnärskap. Vid de tillfällen Jansson valde att söka sina motiv utanför stadens tullar avbildade han oftast landskapen i avsaknad av figurstaffage. I hans måleri finns ensamheten - "själens obotliga ensamhet", som en av hans författarvänner lär ha formulerat det. ”Vintereftermiddag” är utförd 1894, under en period som benämns som konstnärens ”sena blåmåleri”. Under 1900-talets första år skulle motivkretsen skifta från stadens ödsliga gator i skymningsljus till att gestalta de människor som gjorde den till en levande plats.

På kontinenten sökte konstnärer nya uppfattningar om vad som uttryckte verkligheten, nya sätt att se och nya sätt att arbeta utvecklades. I Paris, konstens huvudstad, kunde tillresande unga konstnärer möta impressionismen och det fria landskapsmåleriet. Eugène Jansson tillhörde dock inte de svenska konstnärer som åkte till Paris för att studera och måla. Efter en tid på Konstakademien stannade han, sannolikt av ekonomiska skäl, kvar i Stockholm men tog intryck av den franska realismen, impressionismen och friluftsmåleriet genom parisersvenskarna Karl Nordström, Richard Bergh och Nils Kreuger. De skulle alla återvända till Sverige så småningom. Vänskapen, speciellt med Karl Nordström, gav en inblick i den nya konstens kamp för sitt livsrum men också tillfälle till umgänge med de unga som kämpade för förändring, inte bara i konstlivet utan i hela samhället. Eugène Jansson var en uppskattad vän som gick under namnet ”Fotogen” i bekantskapskretsen.

Den ekonomiska situationen var kärv för konstnären som även försörjde sin mamma och sin bror. Det blev många förflyttningar inom stadsdelen Söder i Stockholm; först från Timmermansgatan 2 till Hornsgatan 71. Bara några minuter bort låg Årstaviken och Rackarbergen. Här tillkom auktionens målning ”Vintereftermiddag” och samma år 1884, ”Islossning”, en vinterbild och en vårbild målade från Söders höjder med vy över Årstaviken. Med tiden förbättrades Janssons ekonomi och flytten gick till Bastugatan 40, nu med ateljé och en strålande utsikt över Riddarfjärden, där stannade han till sin död.

De små förflyttningarna inom staden motsvarade för Eugène Jansson vännernas utlandsresor. Vyerna från söders höjder gav konstnären ständigt nya perspektiv och nya motiv. Han inspirerades av stadens gaturum och utkantsplatser och blandade intryck från olika håll för att utvecklade sin säregna blick av Stockholm – i blå skymning. Motiven från ”sena blåmåleriet” är inga ögonblicksbilder ur vardagen, utan står för något mer poetiskt, en symbolisk bild av en upplevd känsla.