”Jag tycker om att vara i min egen värld. När arbetet fungerar, när det uppstår ett slags balans och koncentration, då känner jag mig fri.”

Rita Lundqvist är sparsmakad både i format och i antal verk. Det handlar om högst tio målningar per år och då är det arbete varje dag som gäller. Hon målar alltid in i det sista inför utställningarna och det har hänt att hon fortsatt måla på redan sålda verk efter utställningens slut.

Denna flit kan tolkas som en ovilja att släppa taget, men det kan också vara en medvetenhet om att verken måste vara absolut avstämda för att figurerna i målningarna rätt ska inta och aktivera sin asketiska bildrum.

Just denna förmåga att visuellt gripa betraktare och rum är Ritas styrka som konstnär; att i det lilla formatet fånga en hel rymd och med exakta åtbörder och en solitär vemodig ton förstätta betraktaren i ett kontemplativt tillstånd.

Plötsligt blir det både självklart och enkelt att själv gå in bland gestalterna och ta del av deras märkliga öden. I en målning som kommit till genom en både styrd och öppen process:

-Jag målar numera alltid till en bestämd utställning och dess rum. Jag tänker på antal, format och linjer och sådant, och sedan kommer miniräknaren fram. Jag antyder figurer och motiven framträder allt eftersom. Målningens händelser leder mig vidare och sedan uppstår det problem som – vad fan ska det vara här, hon hänger ju bara med en arm i luften? – och så plötsligt gör man en pall, perfekt. När målningarna utvecklar sig själva på detta sätt blir jag lättad. Jag tycker om när jag glömmer bort mig själv i verken. Jag måste ju komma vidare, jag kan ju inte ifrågasätta allt. […]

Genom sina verk framstår målaren Rita Lundqvist ibland mer som en regissör, en skapare, som i tablåer arrangerar och fördelar roller. Klädsel och rekvisita är som hämtad från en annan tid, reducerad och stiliserad.

Osäkerheten kring vad som pågår ger verken deras unika närvaro. Rita härskar över sina ytor – hon styr och låter sig styras av sin egen värld. Hon, som t o m själv sytt sina egna snygga manchesterbyxor, är allt trogen sin solitära devis: ”Jag gör det själv, det är enklast så.”

Utdrag ur intervju från utställningskatalog, ”Rita Lundqvist”, utgiven av Liljevalchs vid konstnärens separatutställning i Stockholm 2010.