Sheila Hicks

Sheila Hicks är en av förgrundsgestalterna inom sk. Fiber Art, en genre som utvecklades under 1960- och 70-talet. Det var en konströrelse som främst drevs av kvinnor, bland annat Leonore Tawney och Magdalena Abakanowicz. Konstnärerna utforskade textilens och naturfibrernas möjligheter och utförde nyskapande tredimensionella verk som helt bröt mot de traditionella västerländska teknikerna.
“Textile is a universal language. In all of the cultures of the world, textile is a crucial and essential component” (citat Ford Foundation, oktober, 2014)
Under hela sitt liv har Sheila Hicks rest, arbetat och levt på flera kontinenter. Genom alla platser och hela hennes sextioåriga karriär har den röda tråden alltid varit det textila hantverket. Hon har genom åren arbetat med allt från små handvävda vägghängda objekt till stora skulpturala objekt och platsspecifika monumentala verk, textila pelare och hela väggar klädda med stora färgglada ullbollar (Venedigbiennalen 2017).
Under studietiden påverkades hon mycket av Josef Albers tankar kring färg och George Kublers konsthistoriska studier av förcolumbiansk konst. På Kublers uppmaning gav hon sig ut i världen för att lära sig mer om det textila hantverket. Hennes första stopp blev Chile, där hon tittade närmare på Andernas vävtraditioner.
1959-1964, var hon bosatt i Taxco el Viejo, Mexico, där hon arbetade tillsammans med lokalinvånarna på traditionella arbetssätt. 1964 flyttade hon vidare till Paris där hon upprättade en studio. Hon har även arbetat i Afrika, med väverier i Indien och tuftade mattor i Marocko. Oavsett destination så har hon alltid varit noga med att inkorporera de lokala hantverkarna och ta vara på deras kunskaper och speciella tekniker. Hennes verk kännetecknas av starka, livfulla färger, råa naturmaterial som ull och lin men även andra naturfiber och syntetisk tråd. Materialet formas genom vävning, knutar, flätor och en rad andra tekniker. Slutresultatet blir oftast grovt, med mycket struktur, och en tydlig känsla av handens arbete.
I mars 1966 kontaktades Hicks av Maurice Holland, dåvarande chefen för NK Inredning i Stockholm, eftersom han fått upp ögonen för hennes verk och hennes Kerala-kollektion med tyger och mattor för Arterior. Holland ville anordna en utställning med Hicks produktion och unika verk i NKs showroom på Sveavägen 20. Utställningen ägde rum 15-25 september 1966 och fick, på grund av sin popularitet, förlängas med ytterligare en vecka. Holland skriver glatt i ett brev till Hicks att flera verk har sålts och att det har varit många besökare, även flera grupper med intresserade textilstudenter. Auktionens verk "Quipo 14B" visades troligen i NKs utställning och har tillhört Maurice Hollands privata samling.
Utställningen fick mycket uppmärksamhet i pressen, den 16 september 1966 skriver Dagens Nyheter följande:
”Vad hon lärt av de uråldriga kulturerna är konsten att arbeta skulpturalt, flerdimensionellt med garnet. Hennes vävar är inte bildvävar, utan skulpterade vävar, ibland med ett flätat galler, ibland med en kaskad av flätor, tofsar, eller lager på lager av olika tekniker. Hennes färger är raffinerade, ibland oerhört återhållsamma, ibland vilda, ömsom kalla och varma. Hennes vävar och knytningar ger en modern, aktuell tolkning av uråldriga tekniker, och man förstår att hon är väl representerad på Museum of Modern Art i New York.”
Sheila Hicks har ett imponerande CV med ett stort antal utställningar runt om i världen. Hösten 2024 visas en separatutställning på Kunsthalle Düsseldorf och Josef Albers Museum i Bottrop, Tyskland. Hicks verk återfinns i samlingarna hos bland annat Centre Georges Pompidou i Paris, Manufacture des Gobelins, Paris, Museo de Bellas Artes, Santiago i Chile, Museo Universitario Arte Contemporáneo, Mexico City samt National Museum of Modern Art, Tokyo och Museum of Modern Art i New York.