Magnus Brahe var såsom greve av rikets förnämsta släkt närmast självskriven för en hög hovtjänst och utnämndes 1810 till kabinettskammarherre. Han blev tidigt nära vän med Karl XIV Johan och var viktig för kungen i kontakterna med undersåtar och politiker. Sedan han 1828 blivit generaladjutant för armén och 1831 en av rikets herrar tillhörde han kungens närmaste rådgivare. Hans inflytande var stort och vägen till majestätets öra gick ofta via Brahe vilket fick många att tala om Braheväldet.
Vid Karl XIV Johans dödsbädd 1844 vakade Brahe troget och insjuknade därpå själv samt följde senare samma år kungen i graven. Enligt samtida vittnesmål vistades Brahe dag som natt i sex veckor vid kungens dödsbädd och lämnade endast som hastigast rummet för klädbyte. En fåtölj var hans viloläger de korta stunder han slumrade till och han levde under denna tid endast på seltersvatten, mjölk, buljong, vindruvor och apelsiner.

Ett liknande porträtt i liknande ram ingår sedan Magnus Brahes tid i samlingarna på Skokloster.