Den finska fotografen Esko Männikkö kom att få internationell betydelse i mitten av 1990-talet med sin serie av foton som visar ungkarlar i de norra delarna av Finland. Bilderna kan beskrivas med ord som intimitet, värdighet och humor, trots den tillsynes svåra misär som upplevts på dessa platser. Även i hans senare bilder, från bland annat Mexiko, skildras miljöer och kulturer i samhällets utkant.
I serien “Mexas” porträtterar Männikkö den mexikanska befolkningen kring städerna San Antonio och Batesville, i Texas. Även om klimatet och storleken på både befolkning och samhällen skiljer sig åt mellan norra Finland och Texas så finns det också många likheter mellan de människor som Männikkö fotograferat.

Männikkös verk visar på många sätt en stor samhörighet med måleriet. Hans motiv inkluderar jaktscener, stilleben och porträtt vilket leder tankarna till 1600-talets skickliga holländska konstnärer. I deras magnifika Vanitas-stilleben påminde vissna blommor, insekter och ruttnande frukt om livets förgänglighet. Istället för dåtidens överdådiga blomsterarrangemang och silverbägare så avbildar Esko Männikös stilleben ett vardagligt köksbord tre hundra år senare, resterna av en måltid där askfatet och dess cigarettfimpar har bytt plats med holländarnas grinande dödskallar.
Männikkös dokumentära bilder skildrar ett liv i de finska obygderna, en miljö där fiske, jakt och renskötsel är ett naturligt inslag. Även de holländska målarnas stilleben var ofta knutna till fiske och jakt. Faktum är att fisken är en av de äldsta bildsymbolerna, den är en tidig kristlig symbol men också ett viktigt element i den finska mytologin. Sambandet till måleriet betonas ytterligare av Männikkös val av ramar. Han väljer själv ut ramarna till alla sina fotografier. I tidigare serier använde han sig av slitna och trasiga ramar som han köpt på loppis eller hittat, medan han i de senare sviterna själv har skapat dem, då mer mörktonade och med starkare prägel.
Även i interiörbilderna gör val av motiv, utsnitt och komposition att de starkt påminner om klassiskt genremåleri. Det går att finna flera likheter med till exempel Anders Zorns idealiserande målningar av stuginteriörer i Dalarna. Precis som i sekelskiftets genremåleri så försöker Männikkö skildra allmogens vardagliga bestyr. Zorns yppiga dalkullor har dock bytts ut mot karlar iförda arbetskläder.

Esko Männikkö finns representerad i samlingarna hos bland annat Fondation Cartier, Paris, The Museum of Contemporary Art i Helsingfors, Moderna Museet och Museum of Contemporary Art, Los Angeles.
Han har haft flertalet utställningar hos bland annat Galerie Nordenhake i Stockholm och Berlin samt hos Yancey Richardson i New York. 2008 tilldelades han det prestigefulla Deutsche Börse Photography Prize.