Lars Nittve skriver i förordet till utställningen "Rolf Hanson - Retroactive" på Artipelag 2021.

”Jag tänker på Rolf Hansons färger. Vad är det som gör att man alltid känner igen en målning av Hanson – trots att de rent ytligt kan se olika ut? Ofta abstrakta, rytmiska, på något sätt genompusslade, genomknådade, men ibland som vi sett också skevt figurativa, märkvärdigt haltande, men ändå hela? Färgskalorna kan, som vi har konstaterat, varieras från det nästan monokroma, kanske tungt, mörkt röda som triptyken ”Beoumga (1991), till fullkomligt färgsprakande färgfyrverkerier. Men det finns ändå någon form av röd tråd från ”Woolai” till sentida skönheter som ”Hic et Num” 2015 och ”Hic et Num” 2013. Visst kan man känna igen en förkärlek för vissa färger som guldockra och kanske olika nyanser av blått, eller oxblodsrött, men mest handlar det om tonaliteten i olika ackord? Återigen denna jazz?"

Lars Nittve liknar Rolf Hansons måleri vid en sorts virtuell jazz, en sofistikerad musikgenre med stor komplexitet och variation. I vår samtids accelererande värld av visuell bildkonsumtion söker sig betraktaren bort från det ytliga för att hämta ytterligare stimulans från det komplexa samspelet mellan disparata komponenter i ett verk.

I serien "Superficie Picturata" återgår Rolf Hanson till färgskalan som påminner om den från 1980-talet. Det är varmt orange, mörkt rött och partier i guldockra balanserat med accenter i gråblått som balanserar upp kompositionen. Bildrummet bakåt i bilden tycks tilltäppt och Hanson uppnår återigen en kompakt bildyta. "Superficie Picturata" - titeln antyder just det, en målad yta, eller en ytlig målning. Men resultatet är allt annat än ytligt. I Hansons måleri finns en glödande abstrakt expressionism där färgfälten pusslats samman i en mångfacetterad rytm. Det djärva och individualistiska måleriet i kombination med det stora formatet överväldigar betraktaren.

Ända sedan den första stora separatutställningen på Moderna Museet i Stockholm 1985 har Hansons måleri genererat intresse. 1988 blev han utsedd att representera Sverige på Venedigbiennalen och 1995 var det dags för nästa museiutställning, nu på Rooseum i Malmö, där Lars Nittve var chef och curator. Den följdes upp 1998 av en utställning på Kunsthalle Düsseldolf. 2006 följde ännu en museiutställning, denna gång på Dunkers Kulturhus i Helsingborg. Rolf Hanson är idag en av det svenska konstlivets mest betydande konstnärer i sin generation och 2021 öppnade ”Rolf Hanson Retroactive” på Artipelag utanför Stockholm, den hittills mest omfattande utställningen av Rolf Hansons verk.