Francesco Vezzolis konstnärskap fördjupar sig i hur människor framställer sig i, och framställs av, medierna. Med inspiration från den amerikanska och europeiska filmhistorien utgår han från ämnen som stjärnstatus, glamour och tragedi. Dessa behandlas i en rad konstnärliga genrer - kortfilmer, videoinstallationer, broderi och kollage. Inte sällan skymtar han själv fram i verken.

Mae West är en ikon, filmstjärna och sexsymbol, som förekommit tidigare i Vezzolis konst men även hos flera andra konstnärer. Bland annat en av hans egna förebilder, Salvador Dalí, som 1937 designade sin ”The Mae West Lips Sofa” så att han symboliskt kunde omslutas av sin hollywoodhjältinnas läppar. I auktionens verk blandas Wests idolporträtt med Vezzolis karaktäristiska broderade tårar, kollage och en tjock guldram.

Varifrån kommer hans fascination för dessa kvinnliga divor? 2009 visades utställningen ”Dalí Dalí featuring Francesco Vezzoli” på Moderna Museet i Stockholm. Utställningens curator John Peter Nilsson frågade honom om just detta:

”JPN: Berätta lite om din besatthet av åldrade kvinnliga divor. Vad har de mer gemensamt än att de är kvinnor som förefaller ha förlorat sin tidigare betydelse därför att de har blivit gamla?
FV: Konstnärer är själva divor och precis som skådespelerskor rädda för att åldras. Kanske såg jag i de tårfyllda ögonen en spegling av mina egna rädslor…”

Även om Vezzoli arbetar i en rad genrer och medier så är broderi ett av hans viktigaste kännetecken. Redan när han studerade på Central St. Martin’s School of Art i London,
omskapade han 1900-talets mästerverk av Mark Rothko och Josef Albers till små broderier. När han återvände till Italien gjorde han sin första serie filmer med titeln ”An Embroidered Trilogy” (1997-99). Han har inspirerats av kända skådespelare som broderat på sin fritid och mellan tagningarna, som Joan Crawford, Cary Grant och Greta Garbo. I sina filmer låter han gärna sina rollfigurer, däribland sig själv, sitta på möbler som broderats av italienska stjärnor eller kungligheter.

Divan förkroppsligar det sällsynta, det extravaganta och det exceptionella. De befinner sig ständigt på gränsen mellan liv och teater. Kontrasten mellan en person i maktposition, med en karriär i strålkastarljuset, och en person som utför traditionellt handarbete med nål och tråd är spännande. Gränserna mjukas upp, även dem mellan manligt och kvinnligt. Likaså Vezzolis filmer och självporträtt präglas av flytande gränser för könsroller och sexualitet samt vilka möjligheter och begräsningar som erbjuds oss människor inom den samtida populärkulturen.