Under sitt liv förenade Rodolfo Morales genomgående surrealism med magisk realism i sitt skapande, där folkliga berättelser mötte en modern, sprudlande färgpalett. Målningarna uttrycker en rik väv av sagor och drömmar, magi och stämningar, tradition och religiös mystik. Han skildrade både stadens liv med torg och kyrkor och den lantliga idyllen med skördescener från Oaxacas bördiga landskap. I Morales verk förenas det provinsiella arvet med internationella strömningar, influerade av konstnärer som exempelvis Marc Chagall.
Varje målning av Morales berättar en historia. De är drömska skildringar av strävsamt arbete och budskap om kärlek, glädje och livsglädje, men också om andlighet. Karakteristiskt för Morales konst är det rika färgbruket och de medvetet förvrängda proportionerna, där händer, fötter och ansikten ofta framställs i överdriven skala. Motiven vävs samman av blomgirlanger, fåglar, cyklar, musikinstrument och svävande figurer i rörelse. Morales skildrar nostalgiskt sin mexikanska hembygd med livfulla färger och drömlika bilder av kvinnors slitiga vardag, han använde sin plattform för att uppmärksamma de utmaningar som hans samhälle stod inför och avbildade flitigt nunnor på cyklar, svävande änglar och kringströvande hundar. Många av hans verk speglar den lantliga hemstaden Ocotlán, som han lämnade i ung ålder för att studera konst i Mexico City. Efter sin utbildning arbetade han i över trettio år som teckningslärare, parallellt med sin konstnärliga karriär. Med regelbundna framgångar på den internationella konstscenen kunde han så småningom återvända till sin hembygd för att ägna sig åt målandet på heltid.
Den aktuella målningen är typisk för konstnären med sina starka färger och sina sammanvävda figurmotiv.