Lotta Hannerz har flera gånger omskrivits som en surrealistisk konstnär. Och visst finns referenser till både Marcel Duchamp och Rene Magritte i hennes målningar och skulpturer. Hannerz gör dock mer med sitt konstnärskap än att bara arbeta vidare på en redan inslagen bana. Till skillnad från surrealisternas vurm för det undermedvetna, är det kanske snarare verkligheten med alla dess schatteringar och tolkningsmöjligheter som intresserar Hannerz. Hennes trompe l'oeil-måleri gör att vi först tror oss veta precis vad hon vill berätta, men vid närmare betraktelse blir vi osákra. Vi tvingas omvärdera det vi trodde oss se och konstnären öppnar för kommunikation mellan den realistiskt avbildade fiktiva "verkligheten" och dess fysiska dito. Hennes målningar och skulpturer leker med det första synintrycket och hon skapar förskjutningar och fall- gropar för ögat och intellektet.

Den aktuella målningen "Ärbar" från 2005 får oss att stanna upp, både en och två gånger. Hannerz har målat bilder i bilden och raffinerat bygger hon upp flera rumsligheter.

Hannerz var en av de sista eleverna som studerade för Erik Dietman och hon för vidare en tradition av en högst personlig och egensinnig bildvärld. Hannerz skapar synergi mellan humor och intellekt och resultatet blir tveklöst större än summan av delarna.