Titeln ”Storverk” syftar på målningen i målningen, avbildad på staffliet. Det är en sektion av verket ”Minnesluckorna öppnas alltid från söder” från 2002. Hela verket, en upprepning i fyra sektioner vilket visades på Venedig Biennalen 2003, har en längd av 280 cm. Titeln är dubbelbottnad, den syftar också på den avbildade staden ”Mandu” också kallad ”City of Joy” i delstaten Madhya Pradesh i centrala Indien. Mandy grundades ca 600 år f. Kr och är idag en välbevarad spökstad, omskriven och romantiserad. Runt stadens palats och mausoleer löper en 45 km lång befäst mur. Mamma Andersson fick se ett fotografi av Mandu – hon hittade det i en gammal bok om Indien vilket gav inspiration till målningen. Mamma Andersson uttrycker det som att vi omges av ”minnesluckor” i form av byggnader eller föremål, en sorts minnesbank runt omkring oss. Ibland upplever vi att en minneslucka öppnas, för att snabbt slå igen, ibland kan arkeologer gräva fram ett helt samhälle.

”Jag kommer så väl ihåg när jag målade den här. Det tog en eller max två dagar. Det var sent i augusti och säkert fyrtio grader varmt i min ateljé i Örnsberg. Jag kunde inte dra för gardinerna, det var söderläge och jag stod i trosor och linne. Duken kom från Dramaten, minns jag, jag hade fått den av en kompis. Den hade en torr sugande grundering och oljan spred sig på ytan. Jag målade med fet färg och sprayade med lösningsmedel och sen svepte jag med en mjuk pensel för att få skuggorna. Det var svårt men roligt. Väldigt härlig duk att måla på, ovanlig.”