Tove Jansson hade en imponerande karriär som författare och konstnär. Hon var verksam i över 70 år, och arbetade även som serietecknare, illustratör, scenograf, kostymdesigner och karikatyrtecknare – men hon såg sig själv alltid främst som en målande konstnär. Tove är mest känd för att ha skapat Muminkaraktärerna, men hennes kreativitet sträckte sig långt utanför detta universum och hon experimenterade ständigt och sökte nya uttrycksformer.
1933 påbörjade Tove studier vid Finska Konstföreningens ritskola i Helsingfors, som vanligtvis kallas Ateneum. Där skulle hon vara kvar fram till våren 1937, med återkommande avhopp från studierna. Efter fyra år hade hon ändå etablerat sig som konstnär. Under denna period hände det mycket inom den finländska konstvärlden, man riktade sig utåt, mot europeisk modernism, och ordnade internationella utställningar. Även Tove åkte på resor utomlands och lät sig inspireras av kulturen i Tyskland och framför allt Paris och Bretagne, och senare Italien.
Toves föräldrar var båda konstnärligt lagda, modern Signe Hammarsten-Jansson var tecknare och illustratör och fadern Viktor Jansson skulptör. Tove framstod från första början som en sällsynt fågel som oförskräckt följde sin egen väg. Före och under kriget stod hon för kritisk satir i den politiska tidskriften Garm och protesterade modigt mot Finlands samarbete med Nazityskland. Även i hennes privatliv var Toves väg okonventionell. Kvinnors ställning, självständighet, kreativitet och jämställdhet var särskilt viktiga för henne, och hon ifrågasatte invanda tankemönster och fördomar – inte som en högljudd agitator, utan som en tystlåten revolutionär vars hela existens var i linje med hennes tro.
Åren under kriget var en produktiv period för konstnären Tove Jansson. Hon kan anses ha fått sitt genombrott som bildkonstnär under dessa år. Krigsåren var samtidigt en tung tid för Tove. Familjemedlemmar blev inkallade till militärtjänst, det rådde brist på material och en hotfull stämning var ständigt närvarande i det vardagliga livet. Konsten erbjöd en motvikt till verkligheten runtomkring och de politiska spänningarna. Bortsett från några undantag finns knappt några indikationer i konstnärens produktion som visar på närvaron av kriget. Enligt Erik Kruskopf gav Tove en idyllisk och rentav harmonisk bild av livet under de tunga åren i sin konst.
Krigets bekymmer märks nästan inte alls i auktionens stadsvy. Det råder både stillhet och harmoni i bilden. Största delen av Tove Janssons stadsteman placerar sig i utkanten av staden.

Kruskopf skriver "I de talrika förstadsbilder som hon gjorde under sina strövtåg utanför staden under krigsåren, kunde hon i samma bild fritt kombinera element från olika håll: en väg med en viadukt försågs med staffagefigurer, observerade någon annanstans; hus i fonden för att man tror sig kunna identifiera platsen, men trädgårdsmarken till vänster kan vara en minnesbild från Lalukka-bornas koloniträdgårdar medan en äng med höstackar är sommarintryck från Ålandsresan. Men det finns också exempel på motsatsen: flera stadsbilder, t.ex. de från Glaspalatset eller utsikten över Skillnadsbacken, är mycket motivtroget utförda. (249-250)"