Georges Braque

Efter att Georges Braque och Pablo Picasso utvecklat den analytiska kubismen (1907-1914) kom första världskriget emellan. Braque blev inkallad i augusti 1914, vilket ledde till ett oplanerat avbrott, inte bara i Braques måleri utan också för en av den moderna konstens mest omvälvande och betydelsefulla perioder: kubismens utveckling. I maj 1915 skadades Braque allvarligt i huvudet. Skadan var allvarlig, och återhämtningen tog frustrerande lång tid: ”It wasn’t so much the wound I suffered, but the impossibility of painting for those long months. It was more mental than physical wounding. What use would I be, deprived of painting?” (A. Danchev, "Georges Braque: A Life", New York, 2005, sid 129).

Först i mitten av 1917, nästan tre år efter avbrottet, kunde Braque återvända till sitt måleri. I mars samma år skrev han till sin vän Picasso: ”I am delighted to tell you that I’ve been discharged. I’m longing to pick my brushes again. By the end of the month I think I’ll be on my way” (ibid, sid. 134). Braque förlorade ingen tid på att återta sin plats på den konstnärliga scenen. Han hade redan ingått ett kontrakt med konsthandlaren Léonce Rosenberg, och till sommaren 1918 var han tillbaka i sin tidigare form. Han arbetade inte längre tillsammans med Picasso, som Braque ansåg hade dragit för mycket åt det klassicistiska hållet. Istället utvecklade han en mer stram och samtidigt sinnlig kubism.

Auktionens målning, "As de trèfles et verre" (Klöver ess och glas), skapades just detta år, när Braque återigen fullt ut hade återvänt till sitt måleri. De platta, överlappande formerna i detta stilleben känns igen från hans tidigare kubistiska period från början av 1910-talet. Nytt är dock att ytornas relation till varandra inte är lika sträng som tidigare. De rätlinjiga formerna avgränsas av friare, böljande s-former och Braque har här arbetat mer med moduleringen av de olika partierna. De skilda partierna har både olika ytdekorationer och strukturer, vilket ger en känsla som liknar ett collage, där ytor i olika material läggs ovanpå varandra.

"Braque was trying in these late cubist paintings to arouse in the spectator not so much a visual or intellectual as a tactile experience of reality and space. This was his personal contribution to the expressive range of late cubism, and he continued to elaborate it in a succession of luscious, sonorous still lifes during the next ten years" (Douglas Cooper, "The Cubist Epoch", London, 1971, sid. 221).