Omkring 1890. Sheikh Sanan var en mycket from man som hade varit på vallfärd till Mecka, Hajj, hela femtio gånger. En natt drömde han något märkligt: han såg sig själv bo i ett land som heter Rûm (ungefär dagens Turkiet) där han bugade sig inför en avgudabild – något som är förbjudet i islam. Drömmen återkom flera nätter i rad och gjorde honom orolig. Han bestämde sig för att resa till Rûm tillsammans med sina lärjungar för att förstå vad drömmen betydde.

När han kom dit, träffade han en vacker kristen kvinna. Han blev djupt förälskad i henne, trots att han var en religiös ledare och detta sågs som olämpligt. I över en månad bad han henne om att få gifta sig med henne. Till slut gick hon med på det – men bara om han övergav sin tro, började leva som henne och visade sin kärlek genom att valla hennes grisar (något som anses orent i islam) i ett år.

Sheikh Sanan gick med på allt detta. Hans lärjungar blev förkrossade och reste hem. Men en av dem, som inte hade varit med från början, reste efter honom och stannade i Rûm för att be för honom i 40 dagar.

En natt fick den här lärjungen en dröm där profeten Muhammed visade sig och gav honom goda nyheter: Sheikh Sanan skulle snart hitta tillbaka till sin tro.

Så blev det. Sanan vaknade upp ur sin förälskelse och återvände till Gud. Strax därefter hade även kvinnan en dröm där solen föll ner bredvid henne och sade åt henne att följa med shejken. Hon gjorde det – och konverterade till islam. Tillsammans återvände de till Sanans hemland.