Oskar Bergman intar en särställning i svensk konsthistoria genom sina detaljrika, stämningsfulla landskapsmålningar av främst svensk natur och svenska städer i klara färger och skimrande ljus. Med stark påverkan av Konstnärsförbundets nationalromantik och japansk träsnittskonst, utvecklade han sitt distinkta bildspråk. Han arbetade främst i gouache och akvarell, medier som möjliggjorde en hög grad av kontroll och precision i utförandet.

Hans motivkrets är ofta hämtad från trakterna kring Saltsjöbaden, där han tillbringade stora delar av sitt liv, men hans verk rör sig bortom det dokumentära. I stället fungerar landskapen som studieobjekt där han undersöker form, rytm och komposition. Med återhållsamma färgskalor och en noggrant uppbyggd bildstruktur skapar han en visuell ordning där varje element är balanserat. Oskar Bergmans konst kan förstås som en förlängning av det nationalromantikens landskapsmåleri, men med en personlig tolkning som närmar sig det dekorativa och ibland symboliska. Genom sin metodiska arbetsprocess och sitt fokus på naturens formvärld bidrog han till en kontinuitet inom det svenska figurativa måleriet under 1900-talets första hälft.