”Ziegen im Stall”.
Signerad Lotte Laserstein. Utförd omkring 1934. Olja på papper lagd på pannå 65 x 49,5 cm.
Skälby gård, Kalmar, ”Mitt liv”, 1983, kat. nr 138 som ”Getter i stall”.
Lotte Lasersteins Stiftelse, Kalmar, ”Lotte Lasersteins efterlämnade konstverk”, 1993.
Anna-Carola Krausse, 2006, “Leben und Werk”, oeuvre raisonné in the Werkliste Schweden, nr M 1934/18, avbildad s. 99.
Auktionens verk "Ziegen im Stall" utfört omkring 1934, är ett exempel på Lotte Lasersteins konstnärskap under en tid då hennes verksamhet präglades av allt striktare politiska begränsningar. Född 1898 i Preußisch Holland i dåvarande Ostpreussen visade Laserstein tidigt sin konstnärliga talang och blev en av de första kvinnliga eleverna vid Konstakademien i Berlin, där hon studerade mellan 1921 och 1927. Hennes måleri utvecklades i nära dialog med den tyska Neue Sachlichkeit-rörelsen och kännetecknas av ett avskalat och direkt bildspråk. Laserstein skildrade ofta vardagliga motiv och porträtt, särskilt av kvinnor från sin närhet, samtidigt som hennes verk bar subtila, underliggande kommentarer om samtidens sociala och politiska förändringar.
Mellan åren 1931 och 1935 anordnade Lotte Laserstein sommarvistelser på landsbygden tillsammans med sina elever. Under dessa resor stod naturen och lantbrukets motiv i centrum. Sommaren 1932 gick en av resorna till Neu Sankt Jürgen i Teufelsmoor - ett område utanför Bremen med en rik konstnärlig tradition. "Ziegen im Stall" har troligen sitt ursprung i dessa perioder och visar en lugn och stillsam scen från landsbygdens vardagsliv - en bild av ro och enkelhet. Denna idylliska framställning står i stark kontrast till den snabbt växande nationalistiska och fascistiska ideologins hotfulla närvaro, som successivt trängde in i samhället.
När nationalsocialisterna tog makten 1933 förändrades Lasersteins livsvillkor dramatiskt. På grund av sin judiska bakgrund uteslöts hon från offentliga konstinstitutioner och från 1935 förbjöds hon att ställa ut, sälja konstverk eller köpa material. Hennes privata undervisningsverksamhet upphörde också. Trots dessa svåra omständigheter fortsatte hon att måla med stor koncentration och integritet, ofta med motiv hämtade från det vardagliga, men med en subtil protest mot tidens förtryck.
"Ziegen im Stall" är ett av de verk som Laserstein skapade under en period då hennes konstnärliga frihet var kraftigt begränsad. Målningen kan tolkas som ett uttryck för den tidens samhällsklimat i Tyskland under 1930-talet, där hot och förtryck successivt trängde undan det fria konstnärskapet.
År 1937 inbjöds Laserstein att ställa ut på Galerie Moderne i Stockholm. Denna inbjudan blev också starten för hennes flykt från den politiska situationen i hemlandet. Hon valde att stanna kvar i Sverige, där hon senare blev svensk medborgare.
I Sverige fortsatte Laserstein sin konstnärliga verksamhet, främst som porträttmålare men även med blomstermotiv och andra verk. Efter en period av relativt begränsat intresse väcktes intresset för hennes konst på nytt under slutet av 1980-talet, vilket lett till flera uppmärksammade utställningar och en förnyad uppskattning av hennes liv och verk.
Den stora retrospektiven Meine einzige Wirklichkeit, som visades på Museum Ephraim-Palais i Berlin 2003, sammanställdes av konsthistorikern Anna-Carola Krausse, som även har författat en biografi om Laserstein. I Sverige har hennes konst uppmärksammats vid utställningar på bland annat Kalmar konstmuseum (2004), Judiska museet i Stockholm, Bror Hjorths Hus i Uppsala samt i den omfattande utställningen Lotte Laserstein – Ett delat liv på Moderna Museet i Stockholm och Malmö 2024.
"Ziegen im Stall" bjuder in till eftertanke kring den tid och de förhållanden som formade konstnärens liv och skapande. Verket är ett exempel på Lasersteins förmåga att behålla konstnärlig integritet och uttrycksfullhet även under svåra omständigheter.
Lotte Laserstein, föddes i Ostpreussen, hennes far dog redan 1902 och hon växte upp hos sin mor och mormor i nuvarande Gdansk och i Berlin. 1927 avslutade hon sin utbildning på Konstakademien i Berlin och fick omedelbart stora framgångar med sitt skickliga porträttmåleri, då speciellt av unga moderna kvinnor i 1920-talets Weimarrepublik. När nazisterna tog över makten 1933 avbröts hennes lovande karriär då hon i enlighet med den dåvarande ideologin kategoriserades som judinna (hennes far- och morföräldrar var judar men inte hennes egna föräldrar).
Genom en utställning på Galerie Moderne i Stockholm 1937 öppnades en möjlighet för henne att lämna sitt hemland. Hon blev sedermera svensk medborgare och stannade i Sverige för gott, först bosatt i Stockholm och senare i Kalmar.
1987 uppmärksammades hennes måleri på två prestigefyllda gallerier i London som kom att innebära början på en internationell återupptäckt. 2003 fick hon en förnyad uppmärksamhet också i Tyskland genom en utställning på Museum Ephraim-Palais i Berlin. För den tyska utställningen och dess katalog svarade Anna-Carola Krausse som också skrivit sin doktorsavhandling om Lotte Laserstein samt en presentation av hennes liv och verk. "Meine einzige Wirklichkeit" var temat för Berlinutställningen, ett citat från Lotte Laserstein som såg konsten som den verklighet hon levde i och för. Senare kom återupptäckten i Sverige, först i form av en minnesutställning på Kalmar museum 2004, därefter på Judiska Museet och senare i Bror Hjorths hus i Uppsala.