Carl Larsson

Barbizon, ca en timmes resväg från Paris hade lockat friluftsmålare med sina natursköna omgivningar och närheten till Fontainebleauskogen alltsedan 1848, då bl a Jean-Francois Millet och Theodore Rousseau bestämt sig för att följa i John Constables naturrealistiska spår. Redan 1824 hade Parissalongen visat Constables målningar som var utförda med direkt inspiration från naturen. Hans måleri väckte en våg av hänförelse, en total kontrast till akademimåleriets strikta regler och ateljémåleri.

1877-78 besökte Carl Larsson Frankrike för första gången. Relativt snart lockades han av Carl Skånberg med till Barbizon där konstnärerna flockades under de varma sommarmånaderna.

I augusti 1877 skriver Larsson i ett brev till föräldrarna: ”Detta bref skrifver jag på landet i byn Barbizon som ligger vid gränsen af den bekanta stora Fontainebleauskogen. Den påminner mycket om våra skogar på de ställen der tallar och björkar växa bland väldiga stenformationer; men deras ekar äro svåra att tro de äro ekar så olika äro de mot våra – spinkiga och långa”.

Larsson lät sig dock inspireras av landskapet. Ett antal målningar från den här tiden visar tydligt hur konstnären började tillägna sig det franska friluftsmåleriets principer. Kompositionerna i fråga är präglade av färgharmoni, känsligt stämd i milda och mjuka toner.

Reskassan sinade emellertid och hemresan till Sverige var oundviklig. Hösten 1880 återvände Larsson till Paris, denna gång i sällskap med Ernst Josephson, enligt notis i Dagens Nyheter "för att därstädes idka konststudier".