I en av de mest intressanta teckningarna hämtade ur direktör Jackie Neumans samlingar, Landskap med exotiska djur, återfinner vi den av Hill omhuldade elefanten. En gruppering om fem palmträd leder diagonalt in i bildrummet där fyra djur står vända åt höger. I ensamt majestät samt vänd åt det andra hållet reser sig en elefant över de andra djuren. Elefanten återkommer i ett antal teckningar av Hill, bl.a. i den snarlika ”Palmer och branta berg” (Nationalmuseum) med den skillnaden att i Nationalmuseums teckning har Hill även avbildat vad som synes vara noshörningar och flodhästar. Elefanten återkommer i flera av Hills teckningar - bland fritt strövande över savannen i verket ”Elefanter under banyanträd” eller undangömd i en grotta i ”Den vita elefanten i grottan.”

Sten Åke Nilsson omnämner hur ”Elefanten hade en speciell plats i hans privata ikonografi” samt att ”Hill markerade sin nära relation till ’totemdjuret’ med en papperskniv av elfenben, försedd med elefanthuvud, vilken låg på hans skrivbord”. Det ligger nära till hands att se elefanten, där den står i sin ensamhet, som en symbol för konstnären själv vilken under mer än trettio år av sitt liv befolkade ett eget inre exotiskt landskap utifrån vilket han tolkade det yttre landskapet på ett säreget sätt där, som Artur Lundkvist skrev: ”Palmerna är hans palmer, stormrivna och förödda; floderna kämpar med öknarna över herraväldet och vattenfallen finns där, djungelns djur samlas i tillbedjan inför vattenfallen, lyssnande till deras mäktiga musik”.