Bruno Liljefors

Åren omkring 1890 var betydelsefulla för Bruno Liljefors. Beställningarna från viktiga konstsamlare, såsom den franske bankiren Edmond de Rothschild, var många och 1891 deltog han både på Salongen i Paris och på den stora konst - och industriutställningen i Göteborg. 1892 hade han en omtalad separatutställning i Stockholm och därifrån skeppades nio verk till en stor internationell utställning i München senare samma år. I München fick han en guldmedalj och utställningen blev hans stora genombrott i Tyskland. Han skriver till Carl Larsson i ett brev att konsthandlarna "stå i kö nu för att få rå om mig".

I "Hav i soluppgång" ser vi ett tidigt exempel på en tematik som skulle intressera Liljefors under 1890-talet, nämligen skildringen av ljuset i de tidiga morgontimmarna och i skymningen. Dessa övergångar mellan dag och natt, där ljuset förändras snabbt och skapar en dynamik mellan mörker och ljus, blev centrala teman i hans konstnärliga utveckling. Under denna period målade Liljefors ett antal rena landskapsmotiv, såsom auktionens aktuella, som i USA och Tyskland fick berättigad uppmärksamhet men i Sverige möttes med mer reservation. I samband med en utställning i Stockholm skrev han syrligt om den svenska kritiken:

"Är det inte fan att det går aldrig ur dem att jag egentligen skall måla djur. Jag har åtskilliga tavlor där men de flesta är så kallade stämningssaker. Kritiken säger inte ett ord om dessa ser du, utan bara om djurtavlorna. En duk som jag har och som jag kallar "Skog" - det är en framställning av dunklet och mystiken in emellan stammarna egentligen - en tavla som jag lagt mig på med hela min själ och som mina vänner ange vara det bästa jag åstadkommit någonsin är inte en gång omnämnd till namnet i tidningarna. En kritiker som blev tillfrågad varför han ej sade något om den svarade att han tyckte inte det var på sin plats då det ju inte var min genre. Här hemma begriper de då rakt ingenting".